Jag blir så trött på mig själv. Hela tiden.
Eller nja, kanske inte riktigt hela tiden. För det mesta är jag rätt bekväm i vem jag är och vad jag står för, men ibland önskar jag att jag kunde ruska om mig och bara skrika "IDIOT" åt mig själv. (Och NEJ bröder, det är ingenting ni får göra istället!)
På något sätt är det som om jag alltid undermedvetet bryr mig mer om vad andra tycker och tänker om mitt handlande och mina beslut. Varför kan jag inte bli bättre på och lyssna till vad JAG vill istället?
Just nu går jag i funderingarna kring huruvida jag ska prova på en vårfasta eller inte. Jag försökte för ganska så precis ett år sedan, men det gick ju sådär. Jag åt mina helt vegetariska sallader och mixade mina morgonshotar med citron och linfrön. Fick höra både en och två gånger i lunchrummet att jag började få långa framtänder och öron. "Ha ha ha, kaninfoder!"
Hysteriskt kul, verkligen. Det var ungefär en av tusen anledningar till varför jag inte skyltar med att jag vill fasta.
Jag skulle avstå från snabba kolhydrater, kaffe och alkohol Det gick rätt bra....i fyra dagar. Sedan var vi i arbetslaget hembjudna till en kollega på grillfest. Och sen var de ynka hekton tillbaka som jag lyckats gå ned.
Men VARFÖR i hela friden bryr jag mig?! Vill jag fasta med frukt, grönsaker och proteinpulver så kan väl jag få göra det utan att vissa kollegors världsbild fullständigt rasar samman!
Kalla mig gärna dum och naiv, jag bryr mig faktiskt inte (fast jo, det har jag ju redan förklarat att jag gör, men skit i det just nu)
Kalla mig vilseledd i näringsläradjungeln, jag tror ändå att jag fattar när min kropp säger ifrån och vill ha mer energi.
För en gångs skull vill jag prova något som jag tycker verkar vettigt för mig. För att citera en kär kollega: "min sanning så som jag uppfattar den!"
Nej, nu skiter jag i allt vad traditionella kostråd och tallriksmodeller säger. Jag ska vårfasta, så är det bara.
Har du åsikter så...Kul för dig att du använder hjärnan, men kan du tänka dig att lägga din energi på att fundera kring dina egna kostvanor och sluta bry dig om mina??
För mig handlar det inte bara om att försöka driva ut toxiner och förhoppningsvis kanske tappa ett kilo eller två. Det handlar inte heller enbart om att jag vill se om jag får bättre hy eller glansigare hår.
Jag vill utmana mig själv! Kan jag fokusera på ett mål och jobba mot det? Kan jag lära mig något om mig själv? Kommer jag slå hål på eller få flera fördomar om alternativa hälsometoder? Kommer jag må bättre eller inte? Och framför allt:
Klarar jag att stå emot frestelserna?
Svaret kanske kommer i sinom tid. :D
Kram på er, vårbästisar!
"Skipper-Sara"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Stå på dig! Det är jätte svårt när kolegorna tycker man är konstig bara för att man äter tahini på smörgåsden eller något annat sånt. Så stå på dig för oss alla som vill prova någor nytt. Jag tycker du är en jätte tuff tjej som går din egna väg (inte den vägen andra tycker du ska gå). Du har mitt fulla stöd!
Kram
Hej Sara!
Jag var vegetarian ett tag och då fick jag ofta höra (speciellt från vissa i min släkt) att "det går snart över ska du se", "hon lär sig". Så precis som du så orkade jag inte sen, eftersom så många orkade lägga energi på att tala om för mig hur FEL det var att jag var vegetarian (det var ju så jag uppfattade det). Suck å stön. Man blir så trött, och speciellt när det är folk man lever nära, t.ex. arbetskamrater eller släktingar. Men jag håller med föregående talare, STÅ PÅ DIG!!
Kraaaaaam!
Lycka till! Beundrar dig för det! beträffande kostråd har jag inga. Möjligtvis att jag tror att det är bra att inte hoppa över måltider. Vad det gäller fasta så är det n fajggkomit är perioddr me för mycket kaffe och cig:) Jkan ju inte gärna skriva att du skall skita i andras åsikter och tankar för då vore det värdelöst att läma en kommentar däremot skall jag citera en kollega till mig. "låt inta andra få bstämma hur du skall må" Kram
Kör hårt, tjejen! Lycka till med fastan. Kram/ML i Karlskoga
Skicka en kommentar