Jag har kommit in i en fas där allt bara känns tungt, mörkt och omotiverat. Jag vet att det mesta säkert har med årstiden att göra, men livet i sig kanske hinner ikapp efter en höst av turbelens.
En kombination av sorg, dålig arbetsmiljö och en del andra besvikelser ger sig till känna genom att jag är trött, orkeslös och dämpad.
Allt har ju sin tid, det vet jag sen innan. Och nu är det tydligen dags för mig att ha en liten nedåtperiod.
"Jag ger upp hoppet om den övriga mänskligheten om DU av alla människor är låg!" sa en kompis när jag berättade hur jag mådde. Det värmde såklart att få höra att man sprider ljus i någons liv! Samtidigt välkomnade han å andra sidan att jag skulle ta tiden på mig att ta vara på mig själv. Ni vet, det där som jag så sällan gör men som jag börjar inse att jag borde?
Samtidigt kan jag inte låta bli att ha dåligt samvete över att jag lite nere. Har inte varit på gymet på över en vecka, och jag skäms i ärlighetens namn över det! Jag som var så duktig och gick upp tidigt på morgonen och både promenerade och kunde ta ett pass spinning... Och kvällarna är bara mörka och trista, då får väl ingen lust att gå och träna?
JA, det är en ond spiral jag hamnat i. Jag vet ju att jag kommer må bättre bara jag tar mig iväg. Sen är det ju det där berömda med att "få tummen ur"...
Jag kan inte låta bli att även tänka på min vän T i Stockholm. Hon reviderade hela sin vänlista på MSN efter att hon fått sitt sjukdomsbesked, då alla tomma ord från kompisar inte räckte. Folk som "alltid skulle finnas där" eller "man kan ringa närsomhelst", helt plötsligt inte ALLS fanns där eller ställde upp åkte bort fortare än kvickt. De tillförde henne ingenting när hon behövde dem som bäst, och då kan det lika gärna kvitta. Strongt T! Beundrar dig, mitt i all skit kan du ändå ta ett sånt beslut att rensa ut de som suger energi mer än de ger.
Det kanske är DET jag behöver göra också för att må bättre? Rensa lite bland s.k. vänner som egentligen bara suger ur mig på min (annars) positiva livssyn?
Har nog ett gäng jag lätt skulle kunna dizza snabbt. Ni vet, sådana människor som är som en Cosmonovafilm på Naturhistoriska i Stockholm? Man bara sitter ner och ser hela Universum kretsa runtomkring en.... DET mina damer och herrar, är energitjuvar på hög nivå!
Ska ta en filt omkring mig och käka lite frukt. Vitaminer kan göra en piggare har jag hört...
Kramar från eder Sara
tisdagen den 25:e november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Tänkte bara meddela att jag inte låter mig bortprioriteras. Så de så! :)
Kram på dig i höstmörkret. Smörj in dig ordentligt, för det stundar ljusare tider när du minst anar det.
Love you!!! det vet du!
Jag hoppas att jag också överlever vinterstädningen!
Älskar dig i massor och hoppas (vet) att du mår bättre snart!
Vännen *kramas* jag vill inte att du ska vara nere. Säg till om jag kan göra nåt? Få iväg folk till gymet är jag bra på :D Jag ska storstäda ordentligt snart sen tycker jag det är dags att du kommer och kikar min älskade lya. SÅ kan vi dricka te och mysa i hösten. För även om det är mörkt och dystert finns det så mycket som lyser upp. Du är en av dom *kramas*
Ja, du vet ju vad jag skulle svara (svarat för 5 år sen i alla fal)
MERRA SCHPRIT!
Arne Anka är en klok seriefigur...
Catta
Det är ok att vara nera, livet kommer ibland i fatten. Hoppas du får en lungn jul och nyår så att du kan vila uppdig och få ny energi. Kanske för en kryss i vår?
Stor kram från Hanna
Eller ett gott rött och chocklad om man inte är så frukt profilerad. Kram
mörker och nedstämdhet är inte skoj. Hoppas du hittar lite ljus snart.
Var rädd om dig vännen.
Kram från Stina
Skicka en kommentar