Just nu känns livet precis som i dataspelet "The sims". Ni vet, spelet där man bygger upp en tillvaro med X antal gubbar i ett hus och som man ska samla olika former av poäng med?
En skala för yrkeskarriär, en för hur man mår (hungrig, glad, uttråkad etc) och så den som jag tycker är svårast att hantera: Den sociala skalan där man bibehåller alternativt förlorar "kompispoäng"...
Även om jobbet inte är överstressigt just nu, så har jag en "social" eller privat stress som tär inom mig. En mängd med måsten som man byggt upp utifrån hur jag tolkar mina medmänniskors signaler PLUS mina egna krav.
"Måste träna, måste gå ner i vikt, måste må bra, måste vara glad".
Telefonen piper, ett sms med en förfrågan om en fika.
"Måste fika, får inte tappa kontakten med X1, måste ha tid med det i eftermiddag vilket gör att jag måste träna 06:45 istället för 18:00".
MSN:en plingar till. "Hej! Lust att ses någon dag?"
"MÅSTE träffa X2, får inte bomma det, måste, måste, MÅSTE!!!!!!!!"
Jag är samtidigt glad över att ha ett rikt kontaktnät med många olika vänner, spridda över hela Sverige. Det är dumt att låta dem gå förlorade som jag ansträngt mig för att ha kvar i mitt liv! Men jag ber er om lite överseende med att jag vill ha lite Sara-tid med jämna mellanrum för att tillgodose min allra närmsta väns behov:
Mina egna! :)
Allt gott mina älskade vänner, kramar i miljoner till er alla!
Eder Sara
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Sara! Goda vänner stannar kvar även om du inte orkar träffa alla just här och nu. Skäm bort dig själv med nåt gott/mysigt i helgen, det är du värd!
Kram/ML i Karlskoga
Kanske är det så att livet faktiskt spelas av någon med The Sims? Som The Matrix fast för någon nöjes skull istället för att producera el? Det vore ju riktigt illa om spelaren lämnat datorn och lämnat en åt sitt öde och man står där rådvill.
Ta det lungt du, dom riktiga vännerna finns kvar även om man inte har kontkt så jätte ofta.
Skicka en kommentar