8-bitars eller 1000?

Ja, jag har bloggat tidigare om att jag är övertygad om att tillvaron består av sammanhang. Saker och ting hör ihop, och när vi människor bejakar dem så ser vi de röda trådarna.
Faktorerna som blidar vår egen livsväv, fria för oss att tolka hur vi vill.

Helgen har bestått i att jag hittat en hel del pusselbitar som jag förhoppningsvis kan läggas på rätt plats och få fram en bild. En helhet i mitt liv.
Jag har umgåtts med min vän SF och pratat (som vanligt!) om allt mellan himmel och jord. Denna helgen kretsade temat kring självförverkligande, de personliga målen och framförallt:
Viljan till självförändring!
SF har ett intresse för olika former av sökandet efter svaren (och kanske också frågorna?) på livets mysterier, så jag tog chansen och frågade om en sak jag burit med mig en tid.
Ni som läst min blogg tidigare (och då talar jag till dem som inte bara läser de inlägg jag tvingats ta bort, utan till dem som bryr sig om vad jag skriver i övrigt och rakryggat kan lämna en kommentar efteråt) har ju läst att jag beskrivit min älskade mamma som en lejoninna som stridit och fallit. Och bilden av ett lejon har kommit till mig vid flera tillfällen.
Ni kanske tycker det låter jättekonstigt, men för mig så har det känts som om det har varit mer än bara en slump.
När jag har varit på spinning och hängt min handduk på styret, har jag under passet sett ett lejonhuvud trädit fram i frottémönstret flera gånger. Jättemärkligt!
Men, med SF till hands frågade jag om hon hade en teori eller tolkning av vad det kan innebära.
Vi fick ta hjälp av hennes mamma, som hade en bok med "djurens språk" eller något liknande.
Svaret var ganska hårresande!

"Lejonet är modigt. Våga stå för den du är och räds ingenting. Visa världen alla dina förmågor."

Ja, jag kan villigt erkänna att jag fick gåshud. Det lustiga var även SF's mammas första fråga:
"Ska hon söka nytt jobb?" :)

Kvällen med SF fortlöpte i fler djupa samtal där vi pratade om framtiden, livet och nuet. Vi tog hjälp av SF's kortlek med änglar, och återigen föll en mängd pusselbitar på plats. På ett av korten jag drog stod det att jag behövde "detoxa" mig på alla plan: fysiskt, mentalt, själsligt.
Renhet, helt enkelt.
Ja, jag behöver nog skölja bort en hel del gammalt groll i form av ilska, besvikelser och brustna drömmar. Det är lättare att gå vidare framåt när man fått försonas med det förflutna.
Det finns inga människor som sårat mig eller dränerat mig fullständigt på energi som är värda mer av just min energi. Varför ska jag fortsätta offra mig och vara schysst, när jag inte har samma möjlighet att bemötas av godhet tillbaka?

För att citera min vän TD:
"Man ska inte ställa upp på folk som utnyttjar en!"

Nä, det klart man inte ska. Men de är ju precis det jag har gjort tidigare utan att förstå att konsekvenserna av det blir att jag själv bara mått dåligt. Men nu får det vara slut på det, dags att inse att världen inte kommer gå under för att jag vågar ta mer plats (och i vissa fall mindre!)

Kramar i miljoner till er alla därute, hoppas ni också finner era pusselbitar en efter en!
Störst kram till SF, min älskade vän!

Er Sara

PS.

Jag och några vänner har diskuterat lite bloggetik de senaste veckorna. Debatten har varit både het och skrattfylld angående vad som är OK att skriva och inte. In i debatten välkomnade jag ovannämnda TD som kom med ytterligare ett underbart citat.

"Tja, i dagens värld kan man inte bete sig som en idiot och fortfarande vara anonym. Idag kan den som blir utsatt tala om det för hela världen. Tough luck, men det gäller att fatta läget!
Folk som inte har respekt för andra människor förtjänar att bli omnämnda i bloggar."

Höj era glas för yttrandefriheten, go' vänner...

DS.