En förälskelsens Challenger

Återigen har jag lidit nederlag. Förväntningarna som man INTE skulle bygga upp sköt i höjden för att ännu en gång falla rakt ner i avgrunden. Samma visa gång på gång. Min strävan efter att få vara glad och fullt ut lycklig slutar alltid med samma kvitto: Besvikelse utan gräns.

Men trots dessa ständiga bakslag förundras jag över mig själv att jag inte blir förbittrad. Jag håller fast krampartat vid hoppet och ber för att det snart, snart kanske är min tur också. Det gäller att resa sig ur askan när helveteseldarna slocknat, och inse att ur alla tråkigheter kommer ändå en erfarenhet som lär mig något inför nästa rymdfärd. Se bara på Fuglesang, han väntade tålmodigt och till sist upplevde han också sin största dröm!

Vill ändå dela med mig av Danmarks bidrag till Eurovision Song Contest i år, som beskriver nästintill ordagrannt hur ett ovannämnt bakslag känns...

You made it so easy
to fall, I could not stand at all
I saw you beside me
You never saw me there at all

I promised you all this
I made plans thinking this was it
I never imagined
I'd find you and lose myself instead

I never had a picture of an end

and I - I wanna believe in love
I wanna believe in something bigger than the two of us
And I - I wanna breathe again
I wanna go back to the days
the days I had my innocence
I wanna believe again

I picked up the pieces
and put them back where they belong
but something's missing
though I look the same, I'm not that strong

but I'm gonna learn to trust again

and I - I wanna believe in love
I wanna believe in something bigger than the two of us
And I - I wanna breathe again
I wanna go back to the days
the days I had my innocence
I wanna believe again

Believe there's hope
for everyone
Wanna believe again
for without love
what do we become?

(Believe again, Brinck)


Ja, jag frågar det samma. Vad blir vi utan kärlek?

Kramar i miljoner!