16 kokböcker och en återuppväckt passion!

Årets bok- och biblioteksmässa håller på för fullt i Göteborg, och självklart ville jag ta del av detta spektakel för första gången i mitt liv.
Som tur är kunde vi få fribiljetter via jobbet, så jag unnade mig hela lediga fredagen på Svenska mässan och florerade bland storheter som Isabella Allende, Horace Engdahl och Mia Törnblom.
Men, författare i all ära, min behållning av min vistelse fanns inte bland förlagsmänniskorna eller de överfulla mässgodisskålarna.
En trappa upp fanns mitt egna lilla himmelrike, ja, faktum är att det till och med FANNS en lustgård.
Avdelningen "Mat och trädgård" med den bejublade Kockscenen.

Jag bänkade mig tidigt på en av raderna längst fram för att få se så mycket som möjligt utav vad kända (och okända) kockar skulle laga och bjuda på. Mellan diverse italienska desserter och pastarätter höll Alexandra Zazzi i trådarna och ledde även små samtal med alla kokboksförfattarna vid en hörna bredvid scenen.

Matlagningen gick att följa på monitorer i taket!

Den jag verkligen hade sett fram emot att se laga mat, blev på ett sätt en stor besvikelse, då Per Morberg betedde sig som en sällan skådad operadiva av det sämre slaget. Han entrade scenen likt en matador, men försökte nog snarare framställa sig som den modiga tjuren. Ganska misslyckat.
Han skällde ut assistenterna för att det var fel sorts pasta han blivit tilldelad och för att köket inte var utrustat med de verktyg han tycktes behöva. Han förlöjligade Alexandra Zazzi, som till sist fick nog och lämnade scenen. Snart kom en av Pers fotografer in och fick ta över småsnacket, då det verkar som om man behöver en speciell teknik för att kunna handskas med en uppretad kockskådis från Tullgarn....


Per Morberg med sin fotograf


Pasta med Karl-Johansvamp, parmesan och grädde. Helt ok!


Som tur är, fanns flera andra kockar där att väga upp den dåliga erfarenheten jag fick av Per Morberg (även om det var värt att vänta på hans mat!).

Konditorerna Mia Öhrn och Claes Karlsson var mycket underhållande och pedagogiska när de presenterade sin bok om sockerkakor med samma namn (Natur och Kultur förlag). Jag tror minsann jag har skymtat Mia på Bolibompa någon gång i förbifarten, och Claes är hennes kollega från Grand.


Mikrobakad banankaka och en flädermarinerad jordgubbssallad med sockerkakskrutonger. Två bra "SPD"-recept, enligt Alexandra Zazzi: Spar På Disk! :)


Mia och Claes i full fart

Bo Hagström, kanske mest känd för sin serie "Solens mat", har givit ut kokboken "Italienska desserter" med kocken Robert Maglia (HAN kunde lika gärna varit desserten för min del, he he...)
Vilka oerhört kompetenta och harmoniska människor! Bo, med sin morfarsframtoning, gör att jag vill lära mig ALLT han kan om Italien. Och Robert Maglia var mycket proffisionell i köket, både matlagningsmässigt men även i sitt bemötande gentemot Alexandra Zazzi som konferencier och assistenterna bakom scenen.
Dessutom var deras italienska dessert grano dulce (betyder typ "sött spannmål") heeeeeelt sagolik. Kokt matvete blandat med citronskal, rosmarin, honung och torkad frukt tillsammans med mascarpone smaksatt med lite socker. Enkelt, och med sin egna historia.


"Rätten lagas för att påminna om hur Palermo räddades från hungersnöd den 13 december år 1600. I en svår storm lyckades ett skepp lastat med vete ta sig in i Palermos hamn och kunde därmed lindra svälten."
Utdrag ur "Italienska desserter", Ica Bokförlag.



Och såhär såg det ut. Jag lovar, smaken slog mer än synupplevelsen!


Sedan kom kvinnan som jag tycker borde starta en måltidsakademi tillsammans med Alexandra Zazzi: Lotta Bäckström. Hon var egentligen inte med på dagens program men fick bli ersättare för Leif Mannerström som var sjuk.
Och jag är otroligt tacksam för detta. Jag menar... Hon pratade ju om BUFFÉER! Ni som känner gastronomen i mig vet att ordet "buffé" är något av det vackraste jag vet!


Lotta Bäckström driver även en cateringfirma med samma namn som hennes kokbok, "Himlagott" (Prisma förlag). Jag tyckte att det var lite fyndigt att hon valt just det namnet, med tanke på att hon arbetar med att ta fram flygplansmat, men hon berättade själv att namnet bär två andra innebörder för henne själv.
Delvis är hon göteborgska, där man ofta säger "himla gött" eller "himla käckt". Delvis är det för att hon höll på att bli ett himlaväsen efter en stroke, men hon återhämtade sig galant och har inga men av det idag. Det tycker jag var "himla gött" också, för hennes gazpacho var inte att leka med.



Gazpacho är en kall spansk grönsakssoppa med påbrå från Mellanöstern där själva namnet betyder "att doppa brödet"
Alltså: inget bröd, ingen gazpacho!

Sist ut på Kockscenen under fredagen var Ulrika Davidsson, kvinnan som själv tar åt sig äran för att vi svenskar börjat äta mer quinoa. Hon har just lanserat sin egna tappning av den stora rutiga kokboken, "Hälsokokboken" (Ica Bokförlag).
Hennes recept är omarbetade och innehåller mindre socker, vetemjöl och kolhydrater samt onyttiga fetter. Tyvärr bommade jag att ta kort på den räk- och quinoasallad hon bjöd på, men den var riktigt god. Hennes kokbok är ett bra tips till småbarnsföräldrar som vill lära sina barn att äta mer grönsaker med större variation. Många av recepten är både snabb- och lättlagade.



Förutom all del goda maten, så var Alexandra Zazzi helt klart den stora behållningen under mitt mässbesök. Hon tyckte för övrigt att jag också borde skriva en kokbok och önskade mig lycka till med min matlagning. Snacka om en push uppåt! :)


Överlag så höll alla kockarna med om en och samma sak vad det gäller matlagning och bakning: Råvaran betyder allt.
Har vi inte bra råvaror, blir det inte heller bra mat. Vi måste börja lägga mer tid, energi och resurser på vår mat för att vi ska må bättre och äta nyttigare. Bort med mat med transfetter och E-numrerade tillsatser och fram med riktigt smör, fullfet grädde och ekologiska varor!
Som Bo Hagström sa: Bra råvaror är inte dyrare, de är bara värda mer.

Och med detta, mina goda vänner, vill jag härmed manifestera att min passion för matlagningen återigen har blommat upp. (Ni kanske frågar er om den någonsin vissnat, hi hi!)

Puss och kram från er egna gastronom i vänskapskretsen