Confessions from Sara den rara

3-årseran som tog slut

2010-04-19T10:19:00.001-07:00

Okej, jag erkänner att jag är periodare i allt jag gör.
Ena stunden är jag ivrig spinningtjej som köper årskort på gymet och tränar sju dagar i veckan, för att i nästa förvandlas till en rodeltränande soffpotatis.
Även min blogg har blivit lite lidande på sistone, men nu känner jag för att ta mig i kragen och förtälja för alla ute i etern om mitt liv igen.

Sen jag flyttade från mitt älskade Karlstad så livet tagit så många nya vändningar. En del positiva, andra mindre roliga. Självklart saknar jag mina nära vänner som jag kan anförtro mig åt om precis allt. Tekvällarna på Våxnäs med J eller alla fnissattacker på MittiCity med S är bara några saker som jag tänker på som gör att ett leende sprids över hela ansiktet.
Sen vore jag hjärtlös om jag inte nämner alla underbara, fantastiska ungdomar på min förra arbetsplats! De har skänkt mig så mycket glädje och eftertanke, och jag tror att vi på många plan har växt tillsammans. Utan dem hade jag aldrig klarat av det jobbiga som jag stod i med arbetslaget.

Men så styrdes ju kosan mot Göteborg och alla nya möjligheter och bekantskaper.
Jobbet är fantastiskt kul, och jag har några jämnåriga kollegor som jag verkligen uppskattar. (Ja, de äldre är ju självklart också uppskattade!)

Det har varit extra kul att kunna leva ut mitt schlagerintresse ett snäpp till med fler likasinnade i Göteborgsområdet. Redan i oktober var jag på klubträff på Universeum, och i december var det dags för "inför Oslo"-träff.

Och så måste jag ju tillstå att det allra roligaste är att jag har lämnat en tre år lång väntan bakom mig. Han med stort H har numera infunnit sig i form av en IT-konsult i Högsbo! Aldrig några fler krystade singelmingelpartyn med skruvade lastbilschaufförer från Surte, tack gode Gud för detta!
Men kärleken är inte alltid helt lätt, inte ens när man har längtat så mycket efter den som jag! I höstas när "Han" dök upp i mitt liv blev jag rädd för att vara lycklig och drog öronen åt mig. Jag trodde inte jag kunde bli kär igen, och rapade upp de finaste klichéerna jag lärt mig utantill från såpoperavärlden.

"Jag är inte redo... Jag får lite panik... Du är en schysst kille, men..."

Ändock höll vi kvar vid varandra och umgicks. MYCKET.
Det är ingen överdrift om jag säger att vi sågs 2-3 gånger i veckan och gjorde heeeelt oromantiska saker som att gå på bio, äta ute eller dricka vin. (Till och med ni fattar ju bara av att läsa att det var något på G. Egentligen.)

Men så kom då dagen jag inte trodde skulle infinna sig.
Att se honom i famnen på en annan.

Smärtan. Tårarna. Insikten.

Då var det dags att bekänna vad jag helt plötsligt förstått att jag känt. Hela tiden!
Jag klandrade honom verkligen inte för att han gått vidare, jag hade ju ändå visat mig ointresserad!
Efter en bekännelse och viss betänketid gav vi i alla fall varandra en ny chans.
Och tack gode Gud för det!

Men nu känns allt helt rätt, och det roligaste av allt är ju att alla andra hade förstått att det var "något i luften" mellan oss...UTOM JAG!
Sent ska syndaren vakna, sägs det ju!

Kramar i miljoner till er alla! Njut av våren!
Eder nyförälskade värmländska

Lyckligt lottad ändå

2009-10-07T04:46:00.000-07:00

Jag tror att jag gnäller för mycket över mitt liv egentligen.
I-landsproblem som att man behöver köpa en större storlek på byxorna eller tjatet om att min tvåa snarare är en "en och en halva", tycks faktiskt ganska triviala när man ställer det i perspektiv till andra levnadsvillkor. Det kanske inte är läge att gnälla om en bostad man redan HAR, när närmare en miljon människor saknar tak över huvudet i Monrovia. Att sucka över att frukostlimpan inte innehåller tillräckligt lågt GI, framstår som idiotiskt när vi vet att svarta människor under apartheid nekades tillträde till specieriaffärer där vita handlade.

Jag fick mig en rejäl tankeställare och ett bryskt uppvaknande på bussen hem från jobbet sent igår kväll. Vid en av hållplatserna klev en tilltufsad man på, och drog en historia om att han tappat sitt busskort och borde få åka med ändå. Chauffören lät mannen åka med, kanske lidandes med honom som klev på alldeles plaskvåt av skyfallet. Jag tror inte jag var ensam om att grymta lite och fnysa åt att en del människor har mage att utnyttja system som de inte betalat en skattekrona för.
Nåväl, det var ju ändå kallt ute, och en resenär mer eller mindre kan ju inte göra något.

Mannen kupade sin ena hand framför munnen och försökte värma den. Den andra handen hade han instucken under jackan som om han döljde något. Genast kom fördomarna fram igen om att mannen ifråga säkert stulit något som han ville gömma.
Så spred sig doften i hela bussen. Jag trodde faktiskt att vi skulle få motorstopp när som helst, men jag höll tummarna för att jag skulle få komma hem i tid.
Bensin.
När huvudvärken höll på att sätta till förstod jag att doften måste komma inifrån bussen. Jag såg mannen i ögonvrån lyfta något mot munnen och ta en klunk ur en behållare.
Med bensin.

Helt plötsligt övergick mina fördomar till en enorm smärta i hjärtat. Hur kan det gå så långt? Vad har hänt i denna mannens liv som gjort att han gått de vägar han gått, och som har tagit honom till den punkt i ett missbruk att han dricker bensin?
Hur mycket smärta ryms i en människa, som får denne att känna behovet av att döva den med något som vi har i våra fordon?

Mina problem blev plötsligt genomskinliga jämte denne mannens. Jag lät mina egna bekymmer falla mot marken och kände min tacksamhet formas i tankar som jag ägnade mina älskade föräldrar. Så mycket jag är skyldig dem för att de har format mig till den jag är!

Jag är trots allt väldigt lyckligt lottad, med en lägenhet i en storstad och en rund mage som visar att jag har råd att äta mig mätt varje dag.
Det är annat än plågoandar och bensinångor...

Matmissionär....OCKSÅ!

2009-09-30T11:57:00.000-07:00

Jag vill kunna inspirera andra att laga mer mat, för det är verkligen roligt att just laga mat.
Jag önskar jag kunde ge lite tips på enkel och nyttig mat till både vardags och fest, och jag tror helt enkelt att jag har kommit fram till min nisch i bloggvärlden! Innan har jag ju rent ut sagt bara snackat en massa om mitt liv och ibland även spytt galla på diverse orättvisor i vårt samhälle, men de flesta bloggar har ju ändå en särskild inriktning.

Och jag tror helt enkelt att jag ska kombinera min passion för mat, min glädje i att skriva och min kommunikation mot cyberrymden. Tre goda ting i ett.
Så för er som vill ha lite matinspiration så finns numera denna blogg för er:

www.sarasmatmission.blogspot.com

Allt gott!

16 kokböcker och en återuppväckt passion!

2009-09-26T07:37:00.000-07:00

Årets bok- och biblioteksmässa håller på för fullt i Göteborg, och självklart ville jag ta del av detta spektakel för första gången i mitt liv.
Som tur är kunde vi få fribiljetter via jobbet, så jag unnade mig hela lediga fredagen på Svenska mässan och florerade bland storheter som Isabella Allende, Horace Engdahl och Mia Törnblom.
Men, författare i all ära, min behållning av min vistelse fanns inte bland förlagsmänniskorna eller de överfulla mässgodisskålarna.
En trappa upp fanns mitt egna lilla himmelrike, ja, faktum är att det till och med FANNS en lustgård.
Avdelningen "Mat och trädgård" med den bejublade Kockscenen.

Jag bänkade mig tidigt på en av raderna längst fram för att få se så mycket som möjligt utav vad kända (och okända) kockar skulle laga och bjuda på. Mellan diverse italienska desserter och pastarätter höll Alexandra Zazzi i trådarna och ledde även små samtal med alla kokboksförfattarna vid en hörna bredvid scenen.

Matlagningen gick att följa på monitorer i taket!

Den jag verkligen hade sett fram emot att se laga mat, blev på ett sätt en stor besvikelse, då Per Morberg betedde sig som en sällan skådad operadiva av det sämre slaget. Han entrade scenen likt en matador, men försökte nog snarare framställa sig som den modiga tjuren. Ganska misslyckat.
Han skällde ut assistenterna för att det var fel sorts pasta han blivit tilldelad och för att köket inte var utrustat med de verktyg han tycktes behöva. Han förlöjligade Alexandra Zazzi, som till sist fick nog och lämnade scenen. Snart kom en av Pers fotografer in och fick ta över småsnacket, då det verkar som om man behöver en speciell teknik för att kunna handskas med en uppretad kockskådis från Tullgarn....

Per Morberg med sin fotograf

Pasta med Karl-Johansvamp, parmesan och grädde. Helt ok!

Som tur är, fanns flera andra kockar där att väga upp den dåliga erfarenheten jag fick av Per Morberg (även om det var värt att vänta på hans mat!).

Konditorerna Mia Öhrn och Claes Karlsson var mycket underhållande och pedagogiska när de presenterade sin bok om sockerkakor med samma namn (Natur och Kultur förlag). Jag tror minsann jag har skymtat Mia på Bolibompa någon gång i förbifarten, och Claes är hennes kollega från Grand.

Mikrobakad banankaka och en flädermarinerad jordgubbssallad med sockerkakskrutonger. Två bra "SPD"-recept, enligt Alexandra Zazzi: Spar På Disk! :)

Mia och Claes i full fart

Bo Hagström, kanske mest känd för sin serie "Solens mat", har givit ut kokboken "Italienska desserter" med kocken Robert Maglia (HAN kunde lika gärna varit desserten för min del, he he...)
Vilka oerhört kompetenta och harmoniska människor! Bo, med sin morfarsframtoning, gör att jag vill lära mig ALLT han kan om Italien. Och Robert Maglia var mycket proffisionell i köket, både matlagningsmässigt men även i sitt bemötande gentemot Alexandra Zazzi som konferencier och assistenterna bakom scenen.
Dessutom var deras italienska dessert grano dulce (betyder typ "sött spannmål") heeeeeelt sagolik. Kokt matvete blandat med citronskal, rosmarin, honung och torkad frukt tillsammans med mascarpone smaksatt med lite socker. Enkelt, och med sin egna historia.

"Rätten lagas för att påminna om hur Palermo räddades från hungersnöd den 13 december år 1600. I en svår storm lyckades ett skepp lastat med vete ta sig in i Palermos hamn och kunde därmed lindra svälten."
Utdrag ur "Italienska desserter", Ica Bokförlag.

Och såhär såg det ut. Jag lovar, smaken slog mer än synupplevelsen!

Sedan kom kvinnan som jag tycker borde starta en måltidsakademi tillsammans med Alexandra Zazzi: Lotta Bäckström. Hon var egentligen inte med på dagens program men fick bli ersättare för Leif Mannerström som var sjuk.
Och jag är otroligt tacksam för detta. Jag menar... Hon pratade ju om BUFFÉER! Ni som känner gastronomen i mig vet att ordet "buffé" är något av det vackraste jag vet!

Lotta Bäckström driver även en cateringfirma med samma namn som hennes kokbok, "Himlagott" (Prisma förlag). Jag tyckte att det var lite fyndigt att hon valt just det namnet, med tanke på att hon arbetar med att ta fram flygplansmat, men hon berättade själv att namnet bär två andra innebörder för henne själv.
Delvis är hon göteborgska, där man ofta säger "himla gött" eller "himla käckt". Delvis är det för att hon höll på att bli ett himlaväsen efter en stroke, men hon återhämtade sig galant och har inga men av det idag. Det tycker jag var "himla gött" också, för hennes gazpacho var inte att leka med.

Gazpacho är en kall spansk grönsakssoppa med påbrå från Mellanöstern där själva namnet betyder "att doppa brödet"
Alltså: inget bröd, ingen gazpacho!

Sist ut på Kockscenen under fredagen var Ulrika Davidsson, kvinnan som själv tar åt sig äran för att vi svenskar börjat äta mer quinoa. Hon har just lanserat sin egna tappning av den stora rutiga kokboken, "Hälsokokboken" (Ica Bokförlag).
Hennes recept är omarbetade och innehåller mindre socker, vetemjöl och kolhydrater samt onyttiga fetter. Tyvärr bommade jag att ta kort på den räk- och quinoasallad hon bjöd på, men den var riktigt god. Hennes kokbok är ett bra tips till småbarnsföräldrar som vill lära sina barn att äta mer grönsaker med större variation. Många av recepten är både snabb- och lättlagade.

Förutom all del goda maten, så var Alexandra Zazzi helt klart den stora behållningen under mitt mässbesök. Hon tyckte för övrigt att jag också borde skriva en kokbok och önskade mig lycka till med min matlagning. Snacka om en push uppåt! :)

Överlag så höll alla kockarna med om en och samma sak vad det gäller matlagning och bakning: Råvaran betyder allt.
Har vi inte bra råvaror, blir det inte heller bra mat. Vi måste börja lägga mer tid, energi och resurser på vår mat för att vi ska må bättre och äta nyttigare. Bort med mat med transfetter och E-numrerade tillsatser och fram med riktigt smör, fullfet grädde och ekologiska varor!
Som Bo Hagström sa: Bra råvaror är inte dyrare, de är bara värda mer.

Och med detta, mina goda vänner, vill jag härmed manifestera att min passion för matlagningen återigen har blommat upp. (Ni kanske frågar er om den någonsin vissnat, hi hi!)

Puss och kram från er egna gastronom i vänskapskretsen

Njuter

2009-09-19T13:12:00.000-07:00

Att vara på plats i Göteborg, höra hur storstadens puls vibrerar utanför fönstret, känna de saltstänkta vindarna från havet, att gå till jobbet med ett leende på läpparna igen av ruset från nystartens kick och att kunna besöka muséer i fler gathörn än ett...

Det är njutning, det!

Kärlek tiller alla!

Ett år har gått

2009-08-26T02:24:00.000-07:00

Vi saknar dig.
Det var det enda som stod i annonsen för ett år sedan.
Vi saknar dig.

"Det är ju det enda man kan säga" svarade pappa när jag sa att jag sett den i tidningen. Och nog stämmer det.

Saknaden gör sig påmind titt som tätt i vardagen. Bara en sån sak som att jag fortfarande kan komma på mig själv att lyfta telefonen och ska ringa och fråga mamma om något... Nej just det, jag kommer inte få något svar på hur man syr knapphål eller bakar klenäter.
Hon finns inte där längre och kan svara på mina triviala frågor.
Jag vet inte om jag fattat än att hon är borta eller om jag är så övertygad om att vi kommer ses igen att jag inte "behövt" vara mer ledsen än jag varit.

Men vem har egentligen rätten att bestämma vad som är min sorg och inte? Jag får ofta höra att "du verkar ju inte ha sörjt" eller "är du säker på att du har tacklat det här rätt?". Med vad är då rätt, kan ni vara så vänliga att berätta det för mig?
Handlar det om att jag inte ringt upp er mitt i natten och skrikit ut min ångest? Är det snarare en fråga om att ni ska ha fått first access till min smärta och panik, de riktigt smaskiga detaljerna som ni sedan kunnat briljera med att ni fick veta först?

Är det så att vi lever efter normen "gråter mest, sörjer mest" i samhället?
Tro mig, mina vänner, i så fall har jag sörjt mer än ni anar i min ensamhet.
Jag känner på mig att mamma hade sagt att vi skulle ta oss i kragen och sluta böla, tårar kommer inte få henne tillbaka ändå!
Jag föredrar att minnas de goda sakerna och le istället hellre än att fastna i ett påtvingat sorgetänk där andra ålagt mig att gråta.

Ett år har gått och jag är som sagt lite vilse ännu. Men jag tror så stenhårt på att vi kommer mötas igen på en plats där vi aldrig kunnat ana hur det är, men jag vet i alla fall att mamma inte kommer ha ont mer.

Vid sensommarvindars susning
Du somnade stilla
nu sjukdom och oro
ej mer gör dig illa
skönt är att veta
Du lider ej mer

Som sagt, mamma. Vi ses om ett tag och då kommer vi aldrig skiljas åt igen.
Det lovar jag.

På ny horisont

2009-08-25T00:42:00.000-07:00

Japp, då är man på plats i Göteborg. Äntligen!
Den här sommaren har varit rätt hektiskt med packning, flytt, sommarjobb och installation på nya arbetsplatsen. Puh! Inte undra på att man är lite stel i axlar och rygg samt känner av huvudet lite grann. Men skam den som ger sig!

Lägenheten är relativt iordning och har redan hunnit bli i "o-ordning" också efter helgens besök av storebror med kompisar. Vi lyckades hinna med en hel del under min första helg i nya staden: Midnattsloppet, casinot, Fiskekrogen, The dancing dingo, sushi vid Universeum och så avrundade i alla fall jag med en middag på Lilla London i söndags kväll. Mycket trevligt måste jag tillstå!

I övrigt trivs jag riktigt bra. Området där jag bor är helschysst och arbetslaget verkar vara hur mysigt som helst. Man är måna om varandra och bryr sig om vad man har för olika verksamheter vilket känns väldigt gott.
Och ikväll väntar ungdomsgruppen för första gången. Ska bli hur kul som helst!

Det enda som dröjer sig kvar i Karlstad just nu är flyttstädningen, men den klämmer jag i helgen. Sen får vi se hur jag reagerar efter att jag lämnat över nycklarna. Kanske får värsta ångesten och skriker NEEEEEEJ JAG VILL INTE!!!!
Eller...kanske inte. ;)

Kram på er alla därute!
Eder Sara som befinner sig på "Glensk mark" numera :D

Att se döden i vitögat

2009-07-26T14:39:00.000-07:00

Klockan slog kvart över fem på hans rum och vi stod handfallna vid sidan av hans säng.
"Inte är han... Nä, det kan väl inte vara så? Eller...andas han?!"

Bara en halvtimme innan hade han tappat gaffeln och det var då som vi reagerade på att han var totalt slapp i kroppen. Han svarade på tilltal, men knappt något mer.
När han var på sitt rum igen kämpade han inför varje andetag.
Vad kan man göra mer än att larma de som larmas ska?!

Jag kunde bara stå bredvid och se på när livsanden sakta kröp ur hans åldrade kropp.
Det får inte vara sant, det får INTE vara sant! Det blir ju MITT fel, det är ju under MIN vård han går vidare!
Skuldbetyngda tankar som jag inte ens är ämnad att ha, men som ändock smyger sig på i ett sällsynt tillfälle som detta.
Två ensamma vikarier, utan ett tränat öga på samma skift. Självklart händer det värsta tänkbara.

Klockan slog kvart över fem och nu fanns han inte längre mer på den här sidan.
Hans ögon öppnades aldrig igen, hans bröstkorg förblev stilla.
Hans kamp tog slut och jag kunde inte strida för hans sak på slutet.

Hans död förblir nu alltid i mitt liv.
Minnet av hans fridfulla anlete som tog en sista djup suck inför mina ögon.
Kvart över fem.

Avskedsseglats och tillägnan till mina "barn"!

2009-07-05T04:33:00.000-07:00

Idag var en dag som är svår att beskriva, vare sig med ord, ton eller bilder.
Sista dagen på jobbet med konfirmation av sommargruppen. Till råga på detta hade en del av ungdomarna i ungdomsgruppen kommit dit för att även säga farväl till mig.
Jag har aldrig känt mig som en större förrädare i hela mitt liv, men på samma gång så är det också ett bevis på att jag rent av är en bra församlingspedagog.

Självklart är uppbrott alltid tunga, svåra och jobbiga på grund av att man både skiljs åt men också för att man inte riktigt vet vad som väntar i framtiden.
Jag har gråtit floder och gråter fortfarande. Självklart byter jag inte jobb på grund av ungdomarna, det vore det SISTA jag skulle lämna arbetet för! Men man kan ändå inte låta bli att känna sig hemsk som lämnar något man ändå ägnat tre år till att bygga upp och sedan bryter. Men just nu i mitt liv måste jag ändå ta till vara på möjligheten att resa medan jag har vind i seglen, när inget binder mig för tillfället i form av man eller barn. Det är förhoppningsvis den sista gången jag har den här möjligheten att vara så "ego" att bara dra utan att behöva ta hänsyn till någon annan.

Men jag bär med mig mängder av minnen! Var och en av ungdomarna är ett minne i sig, och jag kan nog skryta med att jag kan se hur jag influerat en del av dem att våga vara den de är. Jag har aldrig haft ett så roligt arbete som det med ungdomarna! Jag är så glad att jag fått träffa alla dessa individer. Jag har fått ett stort utbyte av både ord och tankar, men även av den hysteriska "kyrkhumor" som vi delat. Vår egen Spader Kung och hans underbara kommentarer som "prata inte om dig själv, det blir gjort när du gått" eller alla hans fantastiska spanskacitat. :)

Oavsett hur mycket jag gnällt på arbetsmiljö genom åren, så finns det alltid saker som väger upp precis allt elände och som återigen pålyser en om varför man gjort det yrkesval man gjort.
Jag fick ett "tal i brevform" av en ungdomarna som trodde det skulle bli för jobbigt att säga det själv. Han överräckte det med tårfyllda ögon, och jag kan meddela att bara gesten gjorde att mina ögon också svämmade över ett par gånger om.
När jag sedan läste brevet som han skrivit höll mitt hjärta på att gå sönder. Jag vill dela med mig av valda delar så ni förstår varför:

"Så Sara, det finns nog inte ord för hur mycket du har påverkat mitt liv. Jag skulle kunna göra en lista över alla saker som du gjort för mig, men det skulle ta mig en livstid, och även fast jag är ynka 17 år så vet jag i alla fall en sak: du är min förebild i de flesta aspekter."
"/.../du är verkligen en blinkande neonskylt för dem som letar efter ett hem, en borg som är säker eller en plats där de kan bilda familj utanför sin egen/.../och du är som den storasystern som jag aldrig riktigt haft /.../och dessutom hjälpt mig att hitta min egen tro som kristen i ett modernt svenskt samhälle.

Känslorna är så otroligt dubbla! Det här är ju på ett sätt det jag velat uppnå med mitt arbete, så då är jag ju färdig med det jag anställdes för...eller?
Och på samma gång kittlar mitt nyfikna inre mig och undrar hur framtiden blir! Finner han en fördjupning i livet? Stannar han kvar även om jag lämnar hamnen?

Han valde att signera brevet med hälsning från "lillebrorsan".
Det självförtroendet det lilla ordet gav tar jag med som galjonsfigur på min avskedsseglats. Nästa gång jag kastar ankaret är jag på en annan plats, men ändå är ni alla med mig. För ni har ju format mig också till den jag är!

Jag vill ägna alla mina tankar under dagen som ett enda stort tack till "mina barn".
Tro inte att detta är slutgiltligt avsked... "I'll be back" som den där tyske skådisen säger! ;)
KRAMAR ÅT ER ALLA UTAN GRÄNS!

En förälskelsens Challenger

2009-07-05T04:14:00.000-07:00

Återigen har jag lidit nederlag. Förväntningarna som man INTE skulle bygga upp sköt i höjden för att ännu en gång falla rakt ner i avgrunden. Samma visa gång på gång. Min strävan efter att få vara glad och fullt ut lycklig slutar alltid med samma kvitto: Besvikelse utan gräns.

Men trots dessa ständiga bakslag förundras jag över mig själv att jag inte blir förbittrad. Jag håller fast krampartat vid hoppet och ber för att det snart, snart kanske är min tur också. Det gäller att resa sig ur askan när helveteseldarna slocknat, och inse att ur alla tråkigheter kommer ändå en erfarenhet som lär mig något inför nästa rymdfärd. Se bara på Fuglesang, han väntade tålmodigt och till sist upplevde han också sin största dröm!

Vill ändå dela med mig av Danmarks bidrag till Eurovision Song Contest i år, som beskriver nästintill ordagrannt hur ett ovannämnt bakslag känns...

You made it so easy
to fall, I could not stand at all
I saw you beside me
You never saw me there at all

I promised you all this
I made plans thinking this was it
I never imagined
I'd find you and lose myself instead

I never had a picture of an end

and I - I wanna believe in love
I wanna believe in something bigger than the two of us
And I - I wanna breathe again
I wanna go back to the days
the days I had my innocence
I wanna believe again

I picked up the pieces
and put them back where they belong
but something's missing
though I look the same, I'm not that strong

but I'm gonna learn to trust again

and I - I wanna believe in love
I wanna believe in something bigger than the two of us
And I - I wanna breathe again
I wanna go back to the days
the days I had my innocence
I wanna believe again

Believe there's hope
for everyone
Wanna believe again
for without love
what do we become?

(Believe again, Brinck)

Ja, jag frågar det samma. Vad blir vi utan kärlek?

Kramar i miljoner!

Måste man byta namn till Glenn nu???

2009-06-12T00:38:00.000-07:00

Äntligen.
Mina damer och herrar, tillåt mig presentera mig själv!
Sara Eriksson Olivers, alldeles snart blivande församlingspedagog i GÖTEBORG!!!!
Jepp, ni läste helt rätt! Den lilla, lilla flickan från landet hade visst något att komma med i den stora, stora staden på västkusten.
Onsdagen den 3 juni kl 13 stapplade en mycket nervös 28-åring in på församlingshemmet och sökte de som ville korsförhöra henne (extra roligt att skriva korsförhör när det gäller anställning i kyrkan ha ha...till råga på det är det en ordvits, typiskt göteborgskt hi hi!)
Kvällen därpå ringde kyrkoherden och meddelade att de ville ha mig som medarbetare.
"Va?! MIG?! Är du säker på att du ringt rätt person?" var min första tanke. Men i verkligheten jublade jag rakt i örat på honom och skrattade hysteriskt då jag inte riktigt förstod att det var sant.

Lilla, lilla jag... Jag är otroligt stolt över mig själv och förstår att jag faktiskt duger till någonting. Självförtroendet i min profession som pedagog har stigit till höga höjder. Nu hoppas jag på att jag kommer till ett arbetslag som kan skänka glädje och kraft, ett barn- och ungdomsteam som ger lika mycket som de tar samt att jag inte kommer bli utnyttjad mer för att min livssituation ser ut som den gör.
Aldrig mera något "om jag tar VAB, får du göra allt slabb" i ansiktet. Det tolererar jag inte!

Den församlingen jag fått tjänst i, är enligt en vän inom samma samfällighet känd för två saker: ett stort utåtriktat arbete samt en god arbetsledning.
En högst unik församling inom Svenska kyrkan i så fall, jag kan skatta mig lycklig.

Men det skär i min själ att lämna "mina barn" som jag kommit att kalla dem. Alla mina fina ungdomar som jag håller av så oerhört mycket. De som gett styrka, kraft, kärlek, ja till och med råd i vardagsbekymren! De kommer alltid finnas i mitt hjärta, och jag hoppas att jag finns med dem. Men som jag sa när vi hade vår avslutningsmiddag i veckan: All good things must come to an end. Så även med det bästa som hänt en.
En mycket god vän har sagt en gång att möten vore ingenting värda om det inte gick att skiljas från dem.
Och visst är det så. Även om jag innerst inne vill ta med alla under armen till min nya församling. Men som sagt.
Äntligen.

Älskade vänner, kramar till er alla!

Melodi: YMCA

2009-04-16T08:17:00.001-07:00

Jag tänker faktiskt testa
L C H F
Jag tänker faktiskt testa
L C H F
Ingen kolhydrat alls
och jag tänker VADFALLS?!
Kan man verkligen bli smaaaaal
På att banta med
L C H F
Jag tänker ändå prova
L C H F...

Japp, nu har jag läst in mig en del på LCHF (Low carb High Fat= Lågt kolhydratintag, högt fettintag) och tänker faktiskt prova på om det kan fungera på mig.
Men jag måste erkänna att det känns hur fel som helst att spetsa morgonäggröran med grädde istället för mjölk, att ta en extra ostskiva eller att inte bry sig om hur mycket smör man steker i. Alla gängse kostråd man någonsin lärt sig säger ju tvärtom!
Men det klart, man har ju fortfarande sitt sunda förnuft att förlita sig på. I slutändan handlar det ju fortfarande om antalet kalorier man förbrukar och att man rör på sig. Och mår bra, helt enkelt!

Jag har lånat hem böcker som har liknande utgångspunkt i sin kosthållning, dvs lite kolhydrater och mer fett. I en bok om Atkinsdieten står det att man ska förbereda sin omgivning på att man ska börja äta på ett nytt sätt. Själv tycker jag det låter jättefånigt, hur kan det som ligger (eller inte ligger!) på min tallrik bli någon annans angelägenhet?!
Men självklart blir det det... Helt plötsligt är man "tråkig" för att man inte kan äta allt, och man är "omständig" eller "bångstyrig" för att man avstår för väldigt mycket som finns på caféer eller restauranger.
Seriöst?! Det är mitt val, och låt det så förbli! Säger ni till diabetiker samma sak när de inte vill ha sötat bröd utan blir "besvärliga" och måste ha sockerfritt alternativ? Skäller ni på glutenallergiker eller laktosintoleranta för att de också behöver specialkost? Nej, just det...

Så alla ni underbara själar därute, nu förbereder jag er härmed på att jag kommer avstå i mesta möjliga mån från kolhydrater en tid för att se hur det påverkar min hälsa. Jag gör det för min skull och för att jag vill detta, så snälla stötta mig istället för att gnälla på vad jag väljer att äta/inte äta.
Kramar i miljoner!

Karlstadnatten sjuder för åttonde gången gillt

2009-04-08T14:24:00.000-07:00
Åh Du stolta namn
Din själ den sprider sitt ljus
Dina färger lyser på oss
på den sköld Du klär
som vi alla bär
så troget och så fast.
Din själ den tar ett andetag
och blåser liv i vårt lag,
Din själ den tar ett andetag
och blåser liv i vårt lag.

Åh Du för oss samman
som så olika är
och förenar oss i Ditt namn.
Varje kamp som vi
sen tar oss förbi
ett pris att ära Dig.
Ditt hjärta slog
och för alltid tog
sin boning här i vårt lag.
Ditt hjärta slog
och för alltid tog
sin boning här i vårt lag.

Åh Du stolta namn din själ
den sprider sitt ljus
Dina färger lyser på oss
på den sköld Du klär
som vi alla bär
så troget och så fast.
Din själ den tar ett andetag
och blåser liv i vårt lag
Din själ den tar ett andetag
och blåser liv i vårt lag.

http://www.youtube.com/watch?v=3J1PeHVwSRs

SM-GULD!!!! GRATTIS FÄRJESTAD!!!!

Kramar i miljoner till er alla, vargasupportrar eller ej!

7 april!

2009-04-07T14:30:00.000-07:00
Förutom att jag, min tvillingbror och Maria "hon som spelar Tjorven" Johansson fyller år idag så får dagens gratulationer även riktas mot en adlig uv vid namn Caroline. Med tanke på hennes bidrag till Melodifestivalen så kanske man ska säga grattis, grattis? ;)

Kan meddela att jag har haft två fantastiska dagar i Göteborg som förgyllt mitt liv till fullo. På självast bemärkelsedagen fick jag sitta med T och en laxtallrik utanför självaste feskekôrka och njuta av dagen. Expediten som vi handlat av grattade mig till och med, efter att jag låtit henne ta mitt Visakort och legitimation. Coolt!
Badankan jag fick av R var också en fin gest som kom väldigt otippat. :)

Hoppas att ni andra också haft en fantastisk dag. Visst måste våren vara på G nu?

Kramar i miljoner!

Uh la la...

2009-04-05T12:57:00.000-07:00
...här var det länge sen det hände något!
Ja, bloggen har fått hamna längre ned på prioriteringslistan över saker som ska göras. Men nu verkade jag visst ha en minut över, hör och häpna!

Sen det senaste inlägget har jag återigen varit på Melodifestivalsfinalen i Globen. Mars månads stora happening i la vida de Olivers. ;)
Med enkelrum på Malmen två trappor ned (som hotellreceptionisten underströk vid incheckning) och biljett på A-läktaren så hade jag en helt fantastisk kväll i schlagerns tecken. Uppvärmningsmiddagen med Melodifestivalsklubben tillika efterfesten med samma gäng ägde rum på en restaurang i närheten av Slussen. Till en början var jag lite orolig för att jag skule bli utanför som ändå valt att gå på eventen helt ensam. Men mina tankar riktades snart om.
Ett gytter av ständigt kontakt- och uppmärksamhetssökande galna människor lämnade mig knappast ensam och opresenterad!
Favoritscenen utspelades på efterfesten, då jag dansade med ett par tyska killar. En av dom ger sin kompis en armbåge i sidan och skriker:

Stop talking too much to her, she might think your'e straight!

Jo, jag brukar ju oftast ragga när jag vistas i sammahang med hög gayfaktor. Fet chans. Tur att de ändå ville tydliggöra sina läggningar om utifall att det hade gått mig förbi...

Efter schlageryran bar det av till Sigtuna och pedagogkongress. Alltid lika trevligt att återvända till sin gamla studieort och få känna sig lite smart (för en gångs skull) i det yrkesutövande man har. Tycker själv att det är oerhört givande att möta fler pedagoger och vända tankar med varann. Men jag måste ju säga att jag avundas de församlingspedagoger som har fler kollegor i ungdomsarbetet, det är få förunnat.

Sen består mitt liv i princip av enbart arbete här framöver. 3 helger av 4 spenderar jag på läger under april månad, under maj jobbar jag 3 helger också (dock enstaka dagar och inte hela helgen).
Så för er som jag en gång i tiden umgicks med och hade som nära vänner, så skulle jag vilja formulera mig likt en replik hämtad från Sagan om ringen:

It has been a pleasure knowing you, but my spare time is no longer my own to spend.

Men om det är någon som råkar ha två semesterveckor sparat till vintern så kanske ni kan avvara er tid med mig på en annan kontinent?
Är riktigt sugen på Västindien (eller Thailand som jag tidigare nämnt) efter Malmöbesöket förra helgen och besöket på Karib Creole.

Det var mycket annat jag var sugen på under det besöket, men ibland sätter fegheten in och stoppar en... En finanskris i kombination med alla älskade vänner och familjemedlemmar gjorde att jag backade. Även om beslutet är fattat och jag vet att det var rätt så kommer tankarna smygande ibland om hur framtiden kunde sett ut.

Hade jag kunnat sova bättre om jag gjort andra val?

Kramar i miljoner till er alla!

Drömmer om att få drömma

2009-03-09T14:20:00.001-07:00
Nu ska det tas till krafttag mot sömnrubbningarna i casa de la Olivers!
Jag har haft stora problem med att somna under en tid, och jag vet ju att det såklart har med stress att göra. Mycket att tänka på, mycket att göra, mycket jag vill uppnå!

Med en nyinköpt badolja för en hälsokostaffär, örtte med namnet "Bedtime" samt naturläkemedel med valeriana ska jag nu försöka få bukt med en del av problemet.
Tillfälligt.

Självklart vet jag ju att jag behöver fixa en massa andra saker också för att kunna sova riktigt gott. I somras slutade jag också i princip att sova, och ägnade hela min första semesterdag åt att vila ut mig. I 15 timmar för att vara exakt.

Men jag ser ljust på detta! Jag har vågat ta mer plats, framfört mina behov och bemötts positivt. Det har lyft mig!

Kramar i miljoner!

8-bitars eller 1000?

2009-03-08T16:33:00.000-07:00
Ja, jag har bloggat tidigare om att jag är övertygad om att tillvaron består av sammanhang. Saker och ting hör ihop, och när vi människor bejakar dem så ser vi de röda trådarna.
Faktorerna som blidar vår egen livsväv, fria för oss att tolka hur vi vill.

Helgen har bestått i att jag hittat en hel del pusselbitar som jag förhoppningsvis kan läggas på rätt plats och få fram en bild. En helhet i mitt liv.
Jag har umgåtts med min vän SF och pratat (som vanligt!) om allt mellan himmel och jord. Denna helgen kretsade temat kring självförverkligande, de personliga målen och framförallt:
Viljan till självförändring!
SF har ett intresse för olika former av sökandet efter svaren (och kanske också frågorna?) på livets mysterier, så jag tog chansen och frågade om en sak jag burit med mig en tid.
Ni som läst min blogg tidigare (och då talar jag till dem som inte bara läser de inlägg jag tvingats ta bort, utan till dem som bryr sig om vad jag skriver i övrigt och rakryggat kan lämna en kommentar efteråt) har ju läst att jag beskrivit min älskade mamma som en lejoninna som stridit och fallit. Och bilden av ett lejon har kommit till mig vid flera tillfällen.
Ni kanske tycker det låter jättekonstigt, men för mig så har det känts som om det har varit mer än bara en slump.
När jag har varit på spinning och hängt min handduk på styret, har jag under passet sett ett lejonhuvud trädit fram i frottémönstret flera gånger. Jättemärkligt!
Men, med SF till hands frågade jag om hon hade en teori eller tolkning av vad det kan innebära.
Vi fick ta hjälp av hennes mamma, som hade en bok med "djurens språk" eller något liknande.
Svaret var ganska hårresande!

"Lejonet är modigt. Våga stå för den du är och räds ingenting. Visa världen alla dina förmågor."

Ja, jag kan villigt erkänna att jag fick gåshud. Det lustiga var även SF's mammas första fråga:
"Ska hon söka nytt jobb?" :)

Kvällen med SF fortlöpte i fler djupa samtal där vi pratade om framtiden, livet och nuet. Vi tog hjälp av SF's kortlek med änglar, och återigen föll en mängd pusselbitar på plats. På ett av korten jag drog stod det att jag behövde "detoxa" mig på alla plan: fysiskt, mentalt, själsligt.
Renhet, helt enkelt.
Ja, jag behöver nog skölja bort en hel del gammalt groll i form av ilska, besvikelser och brustna drömmar. Det är lättare att gå vidare framåt när man fått försonas med det förflutna.
Det finns inga människor som sårat mig eller dränerat mig fullständigt på energi som är värda mer av just min energi. Varför ska jag fortsätta offra mig och vara schysst, när jag inte har samma möjlighet att bemötas av godhet tillbaka?

För att citera min vän TD:
"Man ska inte ställa upp på folk som utnyttjar en!"

Nä, det klart man inte ska. Men de är ju precis det jag har gjort tidigare utan att förstå att konsekvenserna av det blir att jag själv bara mått dåligt. Men nu får det vara slut på det, dags att inse att världen inte kommer gå under för att jag vågar ta mer plats (och i vissa fall mindre!)

Kramar i miljoner till er alla därute, hoppas ni också finner era pusselbitar en efter en!
Störst kram till SF, min älskade vän!
Er Sara
PS.
Jag och några vänner har diskuterat lite bloggetik de senaste veckorna. Debatten har varit både het och skrattfylld angående vad som är OK att skriva och inte. In i debatten välkomnade jag ovannämnda TD som kom med ytterligare ett underbart citat.

"Tja, i dagens värld kan man inte bete sig som en idiot och fortfarande vara anonym. Idag kan den som blir utsatt tala om det för hela världen. Tough luck, men det gäller att fatta läget!
Folk som inte har respekt för andra människor förtjänar att bli omnämnda i bloggar."
Höj era glas för yttrandefriheten, go' vänner...
DS.

Tänker offra en månad för lite kokosnötter, elefanter och massage!

2009-03-05T14:39:00.000-08:00
Sommaren hägrar i casa de la Olivers.
Jag har räknat ut att jag troligtvis kommer kunna ta full semester plus två veckor komptid i år igen, vilket gör att jag FORTFARANDE har två veckor semester sparat sen tidigare år.
De vill jag ta till vara på i december, har jag kommit fram till. När det är som tristast och mörkast här i vackra Moder Svea så vill jag se världen lite mer.

Thailand. Vietnam. Singapore. Whatever.

Jag skulle vilja se Sydostasien, och det är ju verkligen högsäsong där i samma tider när vi julstressar, lussebakar och rimmar på klappar.
För att ta sig så långt bort, krävs det att man kan hantera något som jag oftast inte gör särskilt bra: Pengar! Jag är sällsynt urusel på att spara pengar!
Men jag har nu insett att om jag ska få sitta under en palm i Khao Lak och dricka parasolldrinkar så krävs det ju en liten egeninsats i form av ihärdigt sparande under året som kommer.

Därför har tanken slagit mig att jag efter fem års tid ska sommarjobba igen! Jag vet att jag var uppskattad inom vården i Karlskoga de somrar jag väl jobbade där, så varför inte fråga inom Karlstad också? Fyra veckor av sju lediga på ett semestervik är snabbt avklarat, då får jag ju även tre veckor sol, bad samt en och annan "pre-parasolldrink". Och skulle jag behöva jobba alla sju veckorna så spelar det ingen roll, det heller. Det är fortfarande en oas från det vardagliga, nya kontaktytor och människor att möta. Ett steg närmare Asien...

Thailand. Vietnam. Singapore. Whatever.

2009 års mantra när shoppingbegäret blir för stort! ;)

Kramar i miljoner till er alla!

P.S
Jag vill citera min vän J till er läsare, kända som okända, för övrigt:
"Det är en blogg giltig för minuten, kom igen! Ta den med en nypa flingsalt!"
He he he... D.S

Ett halvår har gått

2009-02-25T15:05:00.000-08:00
Det är nu sex månader sen du låg där, så fridfull och lugn på din bädd.
Det syntes i ditt anlete att nu, nu var det din tur.
Din kamp var över, och du hade stridit likt en lejoninna på Afrikas savann.

Det var i ditt sista andetag som du signalerade ditt jordelivs farväl,
och världens ögon kunde blott beskåda dig gå.
Ditt direkta arv blev en maktlöshet och tomhet som vi fick axla.

En blomma i din hand och ett enda skrik i hjärtat...
"VARFÖR?!"

279 dagar bar du mig, och 10 000 dagar fick jag med dig.
De första 180 dygnen utan dig?
Dagar utan mening, nätter utan sömn, en vandring utan stig.

Ett själsligt ökenlandskap med oaser av tårar.

En dag är vi vid varandras sida igen, mamma. Då stillar du min törst och leder mig.
Igen.

Avatar-Sara

2009-01-22T09:18:00.000-08:00
Just nu känns livet precis som i dataspelet "The sims". Ni vet, spelet där man bygger upp en tillvaro med X antal gubbar i ett hus och som man ska samla olika former av poäng med?
En skala för yrkeskarriär, en för hur man mår (hungrig, glad, uttråkad etc) och så den som jag tycker är svårast att hantera: Den sociala skalan där man bibehåller alternativt förlorar "kompispoäng"...

Även om jobbet inte är överstressigt just nu, så har jag en "social" eller privat stress som tär inom mig. En mängd med måsten som man byggt upp utifrån hur jag tolkar mina medmänniskors signaler PLUS mina egna krav.

"Måste träna, måste gå ner i vikt, måste må bra, måste vara glad".
Telefonen piper, ett sms med en förfrågan om en fika.
"Måste fika, får inte tappa kontakten med X1, måste ha tid med det i eftermiddag vilket gör att jag måste träna 06:45 istället för 18:00".
MSN:en plingar till. "Hej! Lust att ses någon dag?"
"MÅSTE träffa X2, får inte bomma det, måste, måste, MÅSTE!!!!!!!!"

Jag är samtidigt glad över att ha ett rikt kontaktnät med många olika vänner, spridda över hela Sverige. Det är dumt att låta dem gå förlorade som jag ansträngt mig för att ha kvar i mitt liv! Men jag ber er om lite överseende med att jag vill ha lite Sara-tid med jämna mellanrum för att tillgodose min allra närmsta väns behov:
Mina egna! :)

Allt gott mina älskade vänner, kramar i miljoner till er alla!
Eder Sara

I say WHAAAAAT?!

2008-12-29T09:10:00.000-08:00
Jag bävade inför veckans invägning när jag klev upp. Jag tror inte jag är ensam om att ha tänkt "det är ju bara jul en gång om året" under den gångna veckan, och därigenom gjort den andra och tredje vändan till julbordet befogat.
Men jag står för allt jag ätit, och jag hade bestämt mig för att svälja förtreten av den första viktuppgången under min månad på ViktKlubb.

Dröm om min förvåning när vågen visade 2 kg MINDRE än innan jul!
"Ja, fast det beror ju på att jag har flyttat vågen tre centimeter åt vänster än var den brukar stå, det är DÄRFÖR!"Efter att vågen var tillbaka på ordinarie plats, visade även den ANDRA vägningen 2 kg mindre. Så därför tyckte jag att en TREDJE vägning verkligen var befogad. (Vågen kan ju ha blivit yr av flytten!)Men så till sist när den där söta lilla ängeln, som sitter på ens axel, sa till mig att jag var duktig så insåg jag att jag faktiskt gått ner i vikt. Den var en obeskrivlig känsla av...SEGER!!! :)

Jag gick med stolta steg till gymet för en lunch-spinning, där jag fick dagens andra självförtroende-boost."Sara, det är så kul när du sitter längst fram, du är en sån människa som ger energi när man instruerar!"

Jag vet inte hur ni känner gott folk, men jag ser redan fram mot 2009... :D

Kramar i miljoner och gott nytt år!

And the winner is...

2008-12-14T05:51:00.000-08:00

...ME!!!!

Jag klarade det! Jag satte sju spinningpass på en vecka! Helt otroligt.

Känns underbart på alla sätt och vis, men jag ska villigt erkänna att alla passen inte varit lika givande. Jag har gett olika mycket olika dagar. Det har delvis att göra med att jag inte alls är van denna intensitet i träningen och delvis beror det på att alla spinninginstruktörerna inte håller samma klass!

Söndag pass 1 - 60 min: Min insats var helt ok, men jag var missnöjd med instruktören och musiken. Damen som hade passet brukar ha "retro spinning" med äldre musik och svenska klassiker a la Mikael Rickfors och Jerry Williams. Inte direkt jättepeppande att försöka få upp flåset till någon som leder ett pass och inte kan hålla takten eller räkningen...

Måndag pass 2 - 45 min: TYVÄRR var det enda passet jag hade möjlighet att delta i, under ledning av samma TANT som söndagens pass leddes av. Blev dock sur på att hon inte kör något annat koncept än sitt förbannade "retropass", så jag fick ut en massa agressioner i benen och cyklade som tusan!

Tisdag pass 3 - 45 min: 07:00 kan vem som helst hellre ligga hemma i sängen, vilket den ordinarie instruktören också gjorde. 10 min senare kom vi dock igång med den som fick hoppa in istället som ledare. Här gav jag väldigt mycket, trots att jag oroat mig för att jag vilat för lite och ätit för dåligt. Men icke! :)

Onsdag pass 4 - 45 min: ROCK SPINNING!!!! Mitt absoluta favoritpass i alla kategorier. Tungt, hårt, svettigt men framförallt kul och GRYM musik! Efter varje pass frågar instruktören om jag hatar honom, för han driver mig att köra hårdare och hårdare under passet. "Aldrig" svarar jag, och det ser han som ett misslyckande från sin sida. He he he...

Torsdag pass 5 - 60 min: Movie spinning. Det här passet kändes inte alls som ett bra pass från min sida. Blev trött tidigt och var allmänt omotiverad överlag. Jag gjorde det jag kunde men kände att jag inte orkade lägga på mer belastning. Hade nog en dålig dag i övrigt också. Lärdomen för dagen blev dock att träning inte bara handlar om fysisk styrka och kondition utan även om en mental dimension. Styrkan som sitter på insidan. Viljan. Fokuset.

Fredag pass 6 - 45 min: Återigen en morgontrött instruktör som lät en kollega byta om i sista sekund och ta ett pass. Denna gången utgick jag från att det skulle bli ett halvdant pass från ledarens sida. Men inleder någon med frasen "Ja i vanliga fall har jag ju träningspass med Färjestad" så är det bara att bita i det sura äpplet.

"Det kanske är någon som har lite mjölksyra nu?"

Lördag pass 7 - 60 min: Le grande final. I ärlighetens namn var jag glad att veckan gått så fort, för jag var bra trött i kroppen redan innan jag satte mig på cykeln. Men viljan fanns där (och bilden av en bror som skrattat åt mig om jag bangat på mållinjen!) och jag var oerhört peppad. Visst, en timme i realiteten kändes som två när vi väl drog igång! Instruktören var dock grymt bra, även om jag inte var lika tipptopp.

Nu sitter en mycket stolt VAN motionär och bloggar över sin gångna vecka.

En rätt sliten sådan, som inte önskar att hon får några fler fixa idéer innan nyår. :D

Tack för ert stöd allesamman! Ni är guld värt!

Kramar i miljoner!

"I'm...spinning around..."

2008-12-09T10:53:00.000-08:00
Kan man anta någon annans vad, utan att de egentligen engagerat dig i det?
Jag kunde det!
Min bror slog vad med sin kompis, där en snusfri tillvaro fram till nyår skulle resultera i att min bror fick genomföra ett spinningpass om dagen i en veckas tid. Kompisen misslyckades, och min bror "slapp" göra sin gigantvecka på gymet.
Det där satte dock mina tankar "i spinn"... Måste kolla om jag kan klara av det, nu när jag ändå kallar mig själv VAN motionär! ;)

Så i skrivande stund är 3 av 7 pass avklarade, och jag mår jättebra. Jag vet, ni tycker säkert att jag är galen och att det inte finns någon mening med en utmaning mot mig själv. Men jag fick verkligen en fix idé och måste kolla om det funkar. Dessutom kan det ju vara coolt att utmana brorsan med att genomföra det i alla fall, OM jag nu pallar detta! (Men det tror jag baske mig att jag gör!)

Care to join Spinning Challenge 2008? :D

Kram mina godingar därute i adventsmörkret!

La vida nuevo!

2008-12-04T13:05:00.000-08:00
Midjemåttet visade 3 cm mindre än sist jag kikade för en månad sedan, wooohoooo!
Sen i somras har jag minskat 8 cm när jag mätte mig för att sy min medeltida klänning. Härligt när man får göra små framsteg, precis som dom på tv i "Du är vad du äter"! :D

Kan även meddela att jag numera titulerar mig som "van motionär", efter att spinning-instruktören igår tilltalat mig med mitt namn inte mindre än FYRA GÅNGER under passet! *glädjeskutt*

Känns som om livet börjar vända åt rätt håll lite mer nu. Jag är fortfarande lite låg emellanåt, men jag ser åtminstone inte allt i bäcksvart mörker. Bara träningsmotivationen kommit åter, så kanske jag kan träna mig till lite mer positivitet!

Min förra kollega möttes av idel motgångar med ont i ryggen, hus hon önskade köpa som steg för mycket i pris, tjafs på vår arbetsplats och en massa annat.
Sen sa det verkligen bara SVISCH så hände allt på en gång!
Ryggoperation (som verkar lyckad!), nytt hus och ett nytt jobb på en SUND ARBETS-PLATS! (Ni som vet hur en sån är: Stort grattis, jag vet fortfarande inte det efter 5 år i Svenska kyrkan...)
Jag unnar henne verkligen allt detta, så som hon har lidit för allt! Trots att jobbet suger ännu mer utan henne, så önskar jag henne allt gott på sina nya utmaningar hon står inför. *PUSS!*

Kan det tänkas hända nåt liknande för mig i vår? *sugen på förändring*

Bye bye loves!

Framgångsrecept för Olivers

2008-12-02T12:58:00.000-08:00
Vardagslyx, 1 person

* Tappa upp 1 st badkar med varmt vatten och tillsätt 2 msk badsalt.
* Fixa ett gott te i en oförskämt stor tekopp, minimum är på 4 dl!
* Tänd 1 st aromalampa och använd en schysst eterisk olja i denna. (själv hade jag lavendel!)
* Lyssna på lugn musik som får dig att slappna av.
* Använd 1 st hårinpackning.
* Lägg en ansiktsmask.
* Kryp ned i badet, drick ditt te och njut av att få en stund för dig själv.

Nämen! Har inte alla badkar? Moa ha ha ha SUCKERS!!!!!!! Då får ni väl hitta på något annat kul istället då... Dammsuga, jobba övertid, gulla med fula barn eller göra något annat som får dig att bli grön av AVUND på mig som bara kan hoppa i plurret när_som_helst.

Skämt åsido. Ja det är bäst att förtydliga att jag skojar, jag vet åtminstone EN person som annars kommer ha väldigt mycket åsikter om att "buhu, det är så synd om MIG som inte har badkar och du bara hånar MIG för att JAG inte...bla bla..."
Skaffa ett liv istället för att gnälla på mitt. Hatar egoister. Urk. *Energitjuvar kräks jag på*
Tillbaka till er andra som tänker på fler än sig själv!

Jag älskar mitt badkar och det har verkligen fått mig att må bättre nu när jag haft en liten "downie" i ett par veckor. Vill väl mest förmedla till er alla ute i vintermörkret att om ni också (vilket vi INTE hoppas på!) skulle bli lite nedstämda, så tycker jag ni ska ge er själva en stor portion tid. Till eftertanke, reflektion och kvalitetstid med er själva.
Det är i alla fall en positiv egoism som inte stjäl någon energi av någon annan.

Allt gott mina hjärtan!

Svacka

2008-11-25T01:46:00.000-08:00
Jag har kommit in i en fas där allt bara känns tungt, mörkt och omotiverat. Jag vet att det mesta säkert har med årstiden att göra, men livet i sig kanske hinner ikapp efter en höst av turbelens.
En kombination av sorg, dålig arbetsmiljö och en del andra besvikelser ger sig till känna genom att jag är trött, orkeslös och dämpad.

Allt har ju sin tid, det vet jag sen innan. Och nu är det tydligen dags för mig att ha en liten nedåtperiod.
"Jag ger upp hoppet om den övriga mänskligheten om DU av alla människor är låg!" sa en kompis när jag berättade hur jag mådde. Det värmde såklart att få höra att man sprider ljus i någons liv! Samtidigt välkomnade han å andra sidan att jag skulle ta tiden på mig att ta vara på mig själv. Ni vet, det där som jag så sällan gör men som jag börjar inse att jag borde?

Samtidigt kan jag inte låta bli att ha dåligt samvete över att jag lite nere. Har inte varit på gymet på över en vecka, och jag skäms i ärlighetens namn över det! Jag som var så duktig och gick upp tidigt på morgonen och både promenerade och kunde ta ett pass spinning... Och kvällarna är bara mörka och trista, då får väl ingen lust att gå och träna?
JA, det är en ond spiral jag hamnat i. Jag vet ju att jag kommer må bättre bara jag tar mig iväg. Sen är det ju det där berömda med att "få tummen ur"...

Jag kan inte låta bli att även tänka på min vän T i Stockholm. Hon reviderade hela sin vänlista på MSN efter att hon fått sitt sjukdomsbesked, då alla tomma ord från kompisar inte räckte. Folk som "alltid skulle finnas där" eller "man kan ringa närsomhelst", helt plötsligt inte ALLS fanns där eller ställde upp åkte bort fortare än kvickt. De tillförde henne ingenting när hon behövde dem som bäst, och då kan det lika gärna kvitta. Strongt T! Beundrar dig, mitt i all skit kan du ändå ta ett sånt beslut att rensa ut de som suger energi mer än de ger.

Det kanske är DET jag behöver göra också för att må bättre? Rensa lite bland s.k. vänner som egentligen bara suger ur mig på min (annars) positiva livssyn?
Har nog ett gäng jag lätt skulle kunna dizza snabbt. Ni vet, sådana människor som är som en Cosmonovafilm på Naturhistoriska i Stockholm? Man bara sitter ner och ser hela Universum kretsa runtomkring en.... DET mina damer och herrar, är energitjuvar på hög nivå!

Ska ta en filt omkring mig och käka lite frukt. Vitaminer kan göra en piggare har jag hört...

Kramar från eder Sara

Tecken från högre ort

2008-11-08T05:54:00.000-08:00
Jag tror vår vardag är uppbyggd på röda trådar, att olika tidsintervaller i vårt liv har olika teman. Om jag tänker på en person på morgonen av en outgrundlig anledning så kan jag stöta på saker som jag associerar med henne/honom under hela dagen.
Eller ett samtalsämne runt fikabordet på rasten som helt plötsligt tas upp i en dokumentär på Kanal 5 senare på kvällen.
Jag vet inte om det är slumpen, människans sätt att välja ut och tolka insamlad data eller om det rent av är så att vår käre Herre faktiskt har en stor portion humor, och driver lite med oss människor ibland.
Hur som helst så hörde jag en låt på radion med Sonja Aldén, vars text i princip kunde varit hämtad från min dagbok (om jag haft någon).

Apropå det där med att det är positivt att sätta gränser ibland!

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
men jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart...
(Du får inte, Sonja Aldén)

http://www.youtube.com/watch?v=QXUFKlzhpzU

Precis. "Amen to that"!

Big no no's are big go go's

2008-11-08T05:34:00.000-08:00
Människan är en paradox varelse, det är min fulla övertygelse.
Hon kan älska en annan människa, men på samma gång bedra. Hon kan inge förhoppningar om lycka men sedan svika så att hjärtat brister. Hon kan betala tv-licens men på samma gång ladda hem låtar från nätet.
Självklart är inte jag ett undantag, jag kan nog falla in i alla ovanstående exempel. Men jag har kommit fram till den allra bästa av mina paradoxer, nämligen att det är positivt att säga nej.

Jag kommer ofta på mig själv för sent med att vara en "låt gå"-människa allt för ofta. I jobbet har det hänt ett par gånger för mycket, vilket har lett till att jag mått dåligt och känt mig förbisedd i slutändan. Jag står inte upp för mina egna behov, varför skulle mina kollegor behöva det i så fall?
På privatplanet tycks jag även ta en del skit också. Obefogat. Har fått agera dörrmatta då det "inte känts logiskt" att ringa mig när det varit fest på G eller liknande. Ja förutom när det ska vara stooor fest, för då kan vi låta Sara både handla, laga mat, diska och agera värdinna för alla som VI vill husera!
Men nu känns det ju som om det är nog, och jag har tagit ett stort steg framåt vad det gäller att säga NEJ på riktigt.

Under en utvärdering på jobbet sa jag ifrån på skarpen och punktade sakligt och korrekt hur jag kände. (Man kan inte annat än att älska det postmordernistiska sättet att utvärdera! "Min känsla är att..." Oantastligt, ha ha!)
Och det gick ju faktiskt vägen! Mina kollegor åt inte upp mig eller skällde på mig för att jag kom med kritik.
Och det bästa av allt är att det kommer gå lättare nästa gång att säga nej. ;)

Ordblind, månntro?

2008-11-08T05:23:00.000-08:00
"Men Sara, vi killar är ju som öppna böcker, bara att läsa!"
Min gode vän M klargjorde att det inte borde finnas några tvivel vad det gäller män i allmänhet.
"I så fall har jag nog dyslexi" konstaterade jag och log för mig själv.

Till råga på det fick jag ju såklart bibliotekskortet indraget helt och hållet...

Halloween

2008-11-05T06:12:00.000-08:00

Ärligt talat tror jag inte att jag har klätt ut mig på Halloween sedan 1998, då jag var utklädd till The Crow med mina dåvarande klasskamrater från hotell- och restaurang. (Finns att beskåda på Facebook, för övrigt!) Därför kändes det extra kul när T ringde i augusti och frågade om vi inte kunde göra "en grej" av det hela. Sy egna klänningar, dra till Göteborg och rodda lite.

"Herregud" tänkte jag. 1 november är ju hur långt bort som helst!

Jag hade precis kommit hem från medeltidsveckan och nyss sytt en klänning, så en till inom tre månader skulle väl inte vara något problem?

Kvällen innan tåget avgick mot Götet satt jag likt förbaskat och la upp fållen och fixade dragkedjan... Framförhållning? Ingen alls. Som vanligt när det gäller fröken Olivers. :)

Ond fé var temat för min del. Med ett par svarta vingar och ett trollspö har jag nu gjort debut i Göteborgs nattliv tillsammans med en djävul och en vampyr. Hmm... Rätt suspekt, men sant!

Helgen blev mycket lyckad med nya bekantskaper, rolig fest och SJUKT BRA utklädnad. Allvarligt talat så känner jag knappt igen mig själv när jag ser mig på kort! Tänk att så lite kan göra så mycket, ett par svarta linser och lösögonfransar.

Kolla in själva!

Kram på er alla godingar!

Längesen jag "B-loggade" in :)

2008-10-23T13:54:00.000-07:00
Det är mycket i skallen som rör sig nu. Mer än vad jag tror att jag klarar, men där jag inte klarar mer tar någon annan vid. Det är den tron som får mig att hålla huvudet ovanför ytan.
Men det känns som om huvudet snurrar av tusen olika anledningar.

Jag kom hem från Ecuador den 12 september, men den mentala landningen håller fortfarande på. Intrycken ska sorteras, bilderna ska in på datorn och efterarbetet måste komma igång!
Solidaridad, solidaridad, solidaridad...

Situationen på jobbet är fortfarande skit, luften har i princip gått ur mig helt och hoppet om bättring sedan alla sammansvetsande försök är tillintetgjort av "bakåtsträvarna".

Och sorgen efter mamma har knappt börjat, känns det som. Det kommer dagligen tillfällen då jag tänker på henne och blir tårögd. Ord som "aldrig mer" dyker upp hela tiden och jag påminns om att hon inte finns längre när jag t ex vill ringa någon som kan ge mig tips på hur jag ska sy Halloweenklänningen. Eller när jag har frågor om vad som gör hennes bullar så extremt goda.
Nä just ja, tänker jag i nästa sekund.... Det går inte att ringa mamma längre. :(

DET är anledningarna till att jag inte varit här på länge.
Men tro mig, jag kommer komma tillbaka oftare i framtiden.

Kramar i miljoner!

Tempen är nog runt 39,9 grader...

2008-09-02T13:42:00.000-07:00
Jag har drabbats av resfeber. Fattar fortfarande inte att jag sitter på ett plan mot Ecuador om 24 timmar! Mellan den 3 och 12 september ska jag få åka med Karlstads stift och SKU's delegation till vårt vänstift i Riobamba, Ecuador. Vi ska upp i bergen och möta indianerna som vi mött förut. Ska bli coolt att vara nära aktiva vulkaner, fick beskrivet för mig att det är lite som att stiga in i en serietidning där en vit rök slingrar sig upp ur mynningen på dem...

Återkommer när jag landat hemma igen. Shit, tänk om jag får hjärnsläpp och inte minns min spanska?! 1600 spänn i sjön, tack för det Medborgarskolan! :)

Allt gott åt er alla!
Vaya con Dios!

Tre år av smärta är över

2008-08-27T07:51:00.000-07:00
Jag slänger skolväskan på golvet och ropar "HALLÅ!"
Jag öppnar dörren in till köket och omsluts av doften från nybakta kanelbullar. Igen.

"Det finns med vanilj i också" svarar du redan innan jag hunnit fråga. Du tittar fram med ett leende under din vita bakningssjalett. Framför mig på bordet står ett bord smetfullt av bullar och tekakor. Du torkar svetten i pannan efter en dag i värmen från ugnen. Strax efter mig och brorsorna kommer pappa vid fyratiden, som väntar in sin eftermiddagsfika samt dagliga "skvallerstund" om arbetsdagen.

"320 bullar och 180 tekakor blev det" rapporterar du lagom till påtåren. Herregud, är det enda man tänker.

Men det är såhär jag kommer minnas mamma.
Den runda, bullbakande arbetardottern med minst sagt bestämda åsikter. Samma mamma som alltid gjorde pussmun när Claes Elfsberg läste upp nyheter eller som blev helt salig när hon och pappa fick biljetter till Helmut Lotti av mig i julklapp.

Jag lägger undan minnena av en kvinna med ont i kroppen och som förlorade håret både en och två gånger av alla cellgifter. Jag tänker glömma all den smärta jag såg i hennes ögon när jag satt vid hennes sida en sista gång när hon var i livet. "Gråt inte mer, mitt barn."

Sov gott, lilla mamma.
En dag ska vi dansa i solen igen till tonerna av "La Paloma" och när vi blir trötta så äter vi glass med karamell-likör på toppen.

Det kanske tar ett tag innan vi är där, men efteråt har vi evigheten tillsammans.

Du möter oss ej mer som förr
Välkomnande därhemma Vid hemmets kära dörr
Där hörs ej mer din stämma
Din plats är tom vid fönstrets karm
Där du oss väntat ofta
Kring Din gestalt, din blick så varm
Blott minnets rosor dofta

Kära lilla Mamma, nu är din strävan slut
All smärta den är borta och du får vila ut
För allt vi vill Dig tacka för kärlek rik och stor
För omsorg och all möda
Tack kära lilla Mor...

Voilá!

2008-08-03T04:11:00.000-07:00
Här kommer, på begäran, lite bilder på mig i min medeltida klänning. Ni får tänka er en bakgrund hämtad ur "Arn" istället för min balkong... Men men, håll till godo.
Hörs om en vecka när jag har invigt den på medeltidsveckan på Gotland!

Kramar i miljoner!
Eder adelsdam Sara af Solstaden ;)

Mår som en prinsessa

2008-07-17T10:25:00.000-07:00
Semestern gör mig mycket gott. Jag njuter av varenda sekund och jag mår bättre än på länge. Vilan och tiden att ro om sig själv i ett vardagsmänskligt tempo behövdes, garanterat.
Nu har jag påbörjat "Projekt medeltidsklänning". Jag och vapendragaren SF hittade till tygbutiken på Örsholmen häromdagen och jag inhandlade 10 m mossgrönt bomullstyg.
Alltså, 20 kr per meter, helt sanslöst billigt. Jag tog i med några extra meter ifall jag skulle slarva rejält och "råka" klippa snett. Nu har jag ju som tur är inte gjort det när jag klippt ut bitarna, men då kan jag ju kanske sy i ett par extra kilar så kjolen blir mer vid (annars blir den kanske inget vidare, HA HA HA HA...)
Jag tror minsann att det är en adelkvinnas dräkt jag ska försöka skapa med klockad ärm med en öppning, båtringning i halsen samt en relativt figursydd klänning med snörning och öljetter i ryggen. Hoppas det blir bra i slutändan.
Kompletterade även piratoutfiten med en blus och en svart väst idag. Det kommer bli så coolt i Visby, och jag längtar som en galning!

Vill passa på att skicka en hälsning till mitt gudbarn i Eskilstuna som idag fyller 3 år. Puss på dig, lillkillen!

Kramar i miljoner till er andra också!

1008 timmars frihet

2008-07-14T09:59:00.001-07:00
För jag har gått på semester, för jag har gått på semester, för jag har gått på semeeeesteeeeeer...

FY F*N VAD JAG ÄR BRA!!!!!!

Idag har jag åstadkommit en vettig sak på min första semesterdag: Jag har sovit 15 timmar i streck utan att skämmas. :D

Kram på er!

En äkta bekännelse

2008-07-03T14:02:00.000-07:00
Ja, om man har en blogg med namnet "Confessions of..." så behöver det ju komma en och annan bekännelse emellanåt. Och nu har jag en saftig på G.
Ja, en sådan bekännelse som jag kommer bli hånad för i åratal, men jag står för den.

Jag har ikväll invigt min Abtronic, en magmaskin från TV-Shopsreklamen som skickar elektriska impulser och på så sätt skapar en sammandragning av musklerna.
Det slog mig faktiskt att den fungerade över förväntan mycket bra! Min mage var efter två 10 minuters-program rätt mörbultad, ungefär som om jag gjort X antal situps. Fast det var lite läskigt först, men ju längre tiden gick så vänjde jag mig mer och mer. Tänk er själva om ni någon gång blivit kittlade i magtrakten. Impulsivt så spänner man ju magen för att det ska ge ett motstånd. Ungefär så kändes det med Abtronicen.
Följdfrågan jag får då är: Varför har inte jag redan oräkneligt antal magrutor som blivit kittlad till vansinne av alla mina tre bröder? DÅ har jag minsann spänt för att försöka få ett motstånd!
;)

Där har ni den. Bekännelse i ordets rätt bemärkelse!

Kramar på er!
Eder "soon to be plattmagad" bloggerska

4 mil på Solacykel...

2008-06-25T09:34:00.000-07:00
...ger fruktansvärd värk i rumpan!
En tur och retur till Forshaga med årets sommarkonfirmander var inte att leka med, speciellt inte när man tvingades låna en cykel från Solacykel! Stenhård sadel och utan växlar... Inte undra på att låren domnade i Ulvsby och vaderna är stela som pinnar såhär i efterhand.

Men det var god strömming med mos på kvarterskrogen i alla fall. :)

Kram på er!

Sara tvärtemot

2008-06-19T01:24:00.000-07:00
Kan stoltsera med att jag två dagar i rad nu varit på gymet. I tisdags var det spinning på schemat och igår var det styrketräning som gällde. Tisdagens cykling var väl ungefär lika lyckad som den där gången då jag hade lämnat plasma precis innan. Efter en hel dag med enbart Nutrilett så var man inte så kaxig på sadeln heller....
Därför bestämde jag mig för att äta rejäl lunch på jobbet med sill och potatis innan styrketräningen, vilket visade sig vara riktigt lyckat! Visst, jag var ju bra mycket svagare än vad jag var när jag senast bekantade mig med maskinerna. Men jag har varit DÄR i alla fall.
Och det känns så himla bra och jag är supertaggad! Nu får vi hoppas på att man kan komma i form igen till höstens ansträngningar. Att sedan komma i favoritbyxorna igen gör ju inte det hela sämre.
Folk bantar och tränar INFÖR semestern. Jag vill komma tillbaka till jobbet och vara smal och snygg EFTER ledigheten.
Det är som mamsen och pappsen alltid har sagt: Sara tvärtemot! :)

Kram på er!

Ingen solfilm här, inte!

2008-06-16T14:27:00.000-07:00
Mitt och den nyblivne diakonens favorituttryck är "J**la idiot!" (sorgligt nog för oss som är kristna). Vi säger det till varandra med mycket hjärta och kärlek, så det är absolut inte ett skällsord oss två emellan. Men det händer ju faktiskt att vi tar oss friheten att kalla en del rikspuckon för just..."j**la idiot".

Och ibland blir jag bara så sugen på att kalla i princip alla som ifrågasätter mina val för detta. Känner jag en längtan i mig att göra något så kan väl jag få göra det utan att behöva försvara mig? Sen när är det förbjudet att tänka ett steg längre, drömma sig bort eller fundera på att fördjupa sig?
(J**la idiot.)

Och så alla dessa människor som i olika grupperingar är medlemmar i "Klubben för inbördes beundran". Folk som skiljer på människa med krage och utan krage, däri ligger ju aaaaaall form av värdighet inom kyrkan. Älskar speciellt den väsande diakonens citat:
"Är det ni som är.....pedagogerna????" (Föreställ er ett Hannibal Lecter-slurpande på detta)
HON var långt mer än en j**la idiot.
(Undrar om jag håller på att få skriftlig Tourettes?)

Andra som står högt på Stora Ogilla-listan är folk som inte kan respektera när jobbmobilen är av och prompt ringer på den privata telefonen. "Jamen jaha jag måste ju ringa på denna för du svarar ju inte på den andra..." NO SHIT SHERLOCK, UNDRAR VARFÖR.
En hint: Trycker jag bort ditt samtal, så ring inte gärna en gång till...eller en gång till...eller en gång till...
Man kan äta upp sin stortå för mindre saker.
(J**la idioter.)

Och några jag älskar än mer att förnedra med detta uttryck är ju självfallet de som tror sig veta det bästa för en. "Borde du inte jobba mer med dig själv först?" "Tror du verkligen detta kommer bli bra?" "Varför gör du såhär?"
Ja men det klart att det jag SJÄLV tycker är vettigt och roligt är det sämsta för mig! Jag är ju BARA 27 år gammal, jag vet ju varken ut eller in, knappt torr bakom öronen ju!
(J**la idiot.)

Sådär ja, lite PMS-avreaktion. Och så en obligatorisk "nu-ber-jag-om-ursäkt-för-mig-djälv-igen"-sorti av Sara Eriksson Olivers.
(Vem är egentligen en j**la idiot nu???)

Fasen.

Mitt inre Jabboks vad?

2008-06-08T14:08:00.000-07:00
Vad gör man egentligen när hela ens identitet plötsligt drabbas av ett meteoritnedslag av känslor? Allt man trodde var färdigt och klart rubbas plötsligt och saker som tidigare var självklara belyses helt plötsligt i ett nytt ljus... (Från ovan? Eller är jag bara ovan?)

Jag vaknade igår morse med ont i ena höften utan oförklarig anledning.
Måste har sovit konstigt.

Hela min helg har ägnats åt min allra bästa väns diakonvigning och förberedelserna inför den. Handla mat inför mottagningen efter vigningsgudstjänst, tillredandet av mat, supé hos biskopen, träna på att ikläda S sin nya stola... Och så själva gudstjänsten med efterföljande lunch, såklart.
Det var en mycket stilig och stolt diakon som lämnade 6 års studier bakom sig idag. Med tårfylld stämma avlade (läses AV-LADE) han sina löften i Karlstads domkyrka tillsammans med fem andra kandidater som skall ut i tjänst i stiftet. Att få vara med och assistera honom under denna högtidliga, och framförallt livsomvändande, ritual var mer än en ära för mig.
Det var MYCKET mer än ett uppdrag.
När gästerna hade lämnat festligheterna och jag var lämnad själv med S, provade jag för skojs skull hans nya ämbetsdräkt. Kaftanen. Det vackraste plagg som gjorts av människohand! Jag blir helt GALEN så fort jag ser en präst eller diakon i kaftan! Jag förstår att det är den eviga högtidsdräkten för dem efter att de vigts.

När jag såg mig själv i spegeln med kaftanen så förstod jag varför jag tycker det är så vackert.
Jag förstod även då att min onda höft inte berodde på dålig sömn.
Snarare på ett mycket bryskt uppvaknande...

Snart är sommaren här...

2008-05-27T13:02:00.000-07:00
...och bloggen firar ett år till veckan. Coolt.
Har precis suttit med min privatekonomi och försökt utröna hur mycket jag kan spara till semestern. Herregud vad räkningar jag har! Lönen känns som om den redan är avverkad samma dag den sätts in på kontot. Och varje månad är det samma visa...
Jag ska verkligen försöka ha en avslappnad och kontrollerad inställning till mina pengar denna månad. Jag har fått ett superbra tips om att ge mig själv "veckopeng", och utifrån det se om jag kan lyckas hålla bättre i slantarna. I nuläget känns det som om jag haltat efter sedan jul vad gäller sparandet.
Tur dock att jag har livsdevisen att ALLTID betala räkningarna först innan jag börjar spendera. Jag kan lova er alla att jag ALDRIG kommer medverka i TV 3' s "Lyxfällan". Där är det fasen bara rikspuckon som hamnar! "Det var inget roligt att betala räkningarna, så då struntade vi i det..." Ha ha ha ha, herregud!

Har ni några fler tips på hur man sparar pengar men ändå bibehåller hög livskvalitet? Gratisnöjen, snål-Werners och annat kul? Råd emottages gärna i kommentarerna! :D

Kramar från er Slösa-Sara

The fast but not so furious

2008-05-20T00:39:00.000-07:00
96 timmar utan kaffe och ingen huvudvärk. Rekord!
Har sedan i söndags helhjärtat ägnat mig åt mig tilltänkta vårfasta, och än så länge går det bra. Bättre än förväntat, till och med. Proteinshaken är inte så hemsk, rent av riktigt god. Linfrön och physilliumfrön som dragit i vatten över natten slinker ner tillsammans med citron- och ingefärsdrinken på morgonen efter en tallrik naturell yoghurt. Och så blir det frukt, grönsaker och vatten i hutlösa mängder. För att inte tala om oräkneliga koppar grönt och rött te. Mumma!

7 hekto lättare visade vågen efter två dagar. Inte så illa för att faktiskt inte gå hungrig.

Och på spanskan igår fick jag uppbackning rejält utav läraren som tyckte jag kunde välja en fortsättningskurs i ett högre tempo. Även om det skulle bli en nybörjarkurs på nytt, så skulle jag ändå ta mig snabbare fram i språket än om jag väljer "Steg 2" och går med samma äldre skara som idag... Skönt att jag gör framsteg även på den fronten. Gracias, Alessandra!

:D

Kramar i miljoner till er!
Eder Sara
P.S Är inte Sunne är rätt sjyst ställe? Jag börjar tro det ganska mycket... Hi hi! D.S

Men det handlar ju om vad JAG känner för!!!!

2008-05-14T14:40:00.000-07:00
Jag blir så trött på mig själv. Hela tiden.
Eller nja, kanske inte riktigt hela tiden. För det mesta är jag rätt bekväm i vem jag är och vad jag står för, men ibland önskar jag att jag kunde ruska om mig och bara skrika "IDIOT" åt mig själv. (Och NEJ bröder, det är ingenting ni får göra istället!)
På något sätt är det som om jag alltid undermedvetet bryr mig mer om vad andra tycker och tänker om mitt handlande och mina beslut. Varför kan jag inte bli bättre på och lyssna till vad JAG vill istället?

Just nu går jag i funderingarna kring huruvida jag ska prova på en vårfasta eller inte. Jag försökte för ganska så precis ett år sedan, men det gick ju sådär. Jag åt mina helt vegetariska sallader och mixade mina morgonshotar med citron och linfrön. Fick höra både en och två gånger i lunchrummet att jag började få långa framtänder och öron. "Ha ha ha, kaninfoder!"
Hysteriskt kul, verkligen. Det var ungefär en av tusen anledningar till varför jag inte skyltar med att jag vill fasta.
Jag skulle avstå från snabba kolhydrater, kaffe och alkohol Det gick rätt bra....i fyra dagar. Sedan var vi i arbetslaget hembjudna till en kollega på grillfest. Och sen var de ynka hekton tillbaka som jag lyckats gå ned.
Men VARFÖR i hela friden bryr jag mig?! Vill jag fasta med frukt, grönsaker och proteinpulver så kan väl jag få göra det utan att vissa kollegors världsbild fullständigt rasar samman!
Kalla mig gärna dum och naiv, jag bryr mig faktiskt inte (fast jo, det har jag ju redan förklarat att jag gör, men skit i det just nu)
Kalla mig vilseledd i näringsläradjungeln, jag tror ändå att jag fattar när min kropp säger ifrån och vill ha mer energi.
För en gångs skull vill jag prova något som jag tycker verkar vettigt för mig. För att citera en kär kollega: "min sanning så som jag uppfattar den!"

Nej, nu skiter jag i allt vad traditionella kostråd och tallriksmodeller säger. Jag ska vårfasta, så är det bara.
Har du åsikter så...Kul för dig att du använder hjärnan, men kan du tänka dig att lägga din energi på att fundera kring dina egna kostvanor och sluta bry dig om mina??

För mig handlar det inte bara om att försöka driva ut toxiner och förhoppningsvis kanske tappa ett kilo eller två. Det handlar inte heller enbart om att jag vill se om jag får bättre hy eller glansigare hår.
Jag vill utmana mig själv! Kan jag fokusera på ett mål och jobba mot det? Kan jag lära mig något om mig själv? Kommer jag slå hål på eller få flera fördomar om alternativa hälsometoder? Kommer jag må bättre eller inte? Och framför allt:
Klarar jag att stå emot frestelserna?

Svaret kanske kommer i sinom tid. :D

Kram på er, vårbästisar!
"Skipper-Sara"

Hymnen till SG Brevé

2008-05-12T13:39:00.000-07:00

Ja, som ni kanske vet så hade jag en liten sidostudiegrupp i Sigtuna med mina närmsta studiekamrater C och H. Det bara blev "SG Brevé" när allt annat bara gick åt skogen, alla andra missförstod och vi var de enda som verkligen insåg vad meningen med livet, evangelierna och Gaardners åtta intelligenser var!

Oförskämt många praliner på Chocolat, oräkneliga kvällar med rödvinspsykologi ("Han är schå schtörd för han är ju skchilschmässchobarn!!") och ett par Finlandskryssningar senare har jag så gjort slag i saken och skrivit vår egna nationalsång, en hymn för att befästa det vi SG Brevé vill vara för varann.

SG Brevé (Melodi: Hur svårt kan det va´? - Linda Bengtzing)

Ingen vet hur, ingen vet när
det hela började
med SG brevé
Vi vet ju bara att de som ingår
är ju faktiskt vi tre, hey-ey

Och när chefen är sämst, livet känns lite hemskt
då hörs vi av
För då får vi på känn att när vi ses igen
mår vi bra...

Refr.

Tre sjysta brudar spridda över landet
Jobbar i kyrka, finner all styrka
hos varann
Hanna, Catta, Sara
är SG Brevé
Emellan oss finns värsta vänskapsbandet
Finns ingen annan, som ju kan göra
det vi kan
Hanna, Catta, Sara är SG brevé

Vi kan va´nyktra, vi kan va´fulla
vi kan ha vardag och fest
i SG Brevé
Vad som händer, vart vi än vänder
är det alltid vi tre, hey-ey...

För när chefen är sämst...
Refr.

Stick
Kärlek och värme, det är våra nyckelord
(och så smörgåsbord!)
Vi kommer va´vänner tills tiden tar slut
För här är vi
Hanna, Catta, Sara i SG Brevé

(obligatorisk tonartshöjning, därefter refräng 2)

Älskvärda, snygga och med stora hjärtan
Tre pedagoger, massvis med "fråger"
om allting
Hanna, Catta, Sara är SG Brevé
Finns för varann, även i sorg och smärtan
Byta recept och göra nå't knäppt
så ska det va´
(med) Hanna, Catta, Sara
I SG BREVÉ!!!!!!!!!!!!!

Ja, nog är de älskvärda, mina gamla pluggisar. Tack för en suverän Helsingforskryssning med allt från kökspojkar, Bollywoodshower (där Hin Håle är kristen cowboy!) och fiskmåsattack!

Och så självklart en massa kramar till er andra!

Eder Sara

Frustrerad, nöjd och vikarierande sambo

2008-05-07T06:21:00.000-07:00
Vill bara säga att jag tycker det är fruktansvärt frustrerande att inte veta vem det är som förföljer mig i bloggen och inte vill ge sig till känna. :S
Kollegan L har haft ett annat rikspucko efter sig på sin blogg som lämnat rena rama trakasserierna bland hennes kommentarer. He he, där fick även jag en och annan känga. "Sara är för tjock för att träffa någon, hon med ett BMI på 200". Skrattade mycket gott åt detta, men samtidigt är det obehagligt när man inte vet vad det är för folk som skriver anonymt.

Så....frustrationen är på topp!

I övrigt kan jag tillägga att jag hade en mycket lyckad Finlandskryssning med C och H i helgen. Buffé, shopping och Gin Long drinks så det flödade... Kan man ha det bättre?
Puss till SG Brevé! :D

Denna vecka lever jag samboliv uppe på Lorensberg med kollegan L, då hennes man är borta på kurs. Tycker man inte om att sova själv så rycker Sara-jouren ut! Sen att lille älsklingen A-mannen är där gör det knappast sämre.... Nu är han 2 och ett halvt år, den lille rödtotten! *Puss*

Tillbaks i Viken i helgen!
Kram!
//Sambo-Sara ;)

Ge dig till känna....

2008-04-28T09:44:00.001-07:00
...CRDR, så ska vi allt se om nästa blogginlägg tillägnas dig! :)

A walk down memory lane to present time

2008-04-24T13:34:00.000-07:00
Tänk vad gött att man kan ha vänner i alla former, färger och kön!
Idag tror jag att jag nästan har varit i kontakt med de människor som betyder allra mest för mig, och jag må säga att det är en salig blandning. Och det är väl precis så det ska vara, kanske?

Gamla barndomskamrater från Karlskoga som jag upplevt galna nätter med på vandrarhem i Sthlm ("han låter bara såååå snygg"...ha ha ha! Tänk om det kunde uppenbaras för oss LH vad tusan vi skrattade åt mitt i natten där på Hostel MittiCity!).
Oslo har jag också haft sattyg för mig i med nygifta S (Garvar fortfarande när jag ser Dolmio Pronto Pastasauce-reklamen!!! "Vilken dag är din Dolmiodag?" För att inte tala om när Espen Lind kommer på tal...hi hi hi!)
Älskade människor jag pluggat med! SG Brevé har återträff på Östersjön den 2:e maj, ha ha! Så mycket kul jag har haft i Sigtuna med alla mina vapendragare jag har kvar därifrån.
För att inte tala om andra personer jag stött på i Svenska Kyrkans Unga-sammanhang! SM, du är och kommer alltid förbli min allra finaste födelsedagspresent någonsin!
SF....SF.....Ja, det finns nästan inga ord för hur mycket jag uppskattar din comeback i mitt liv! SOULMATE!!!!!
Och så de människor man jobbat med som hänger kvar. Tänk att en nattvandring på skolavslutningen kan leda till livslång vänskap. Puss, J! Du har mitt hjärta!
LB!!!! VAd vore livet utan dig och alla upptåg vi har för oss? Nu har mina känslor spunnit iväg så pass att jag tycker det är dags att vi flyttar ihop... ;) *LOL*

Och så finns det ju guldklimpar som kommit in i mitt liv ganska otippat. En historia som börjat i en ända men som slutade i en helt annan. Det som började med romantiska middagar med vin slutade istället med ändlösa kubik av te och filosofiska samhällsbetraktelser. För att inte tala om våra "skräck-och-svulla"-kvällar, SA! TAck för att du är en sån toppenkompis som alltid lyssnar och stöttar! Jag finns här för dig med, vet du! :)

Och oavsett om jag inte nämnt alla jag älskar vid namn här och nu, så är jag ändå evigt glad för att ni är de ni är. Tack för att ni finns i mitt liv!
Sentimentala kramar!
Eder Sara

Röda trådar och slutna cirklar

2008-04-22T12:45:00.000-07:00
Ibland slås jag av faktumet att vi har en livsuppgift. Det finns små tecken i vardagen som gör att man förstår att det man gör har en röd tråd.

Jag stod på Ica för ett tag sedan och plockade åt mig äpplen till konfirmandträffen. En grej jag gör rutinmässigt, men just det här gången blev det en annorlunda "fruktshopping".
Äpplet som jag höll i handen var av märket "Pink Lady", vilket osökt fick mig att tänka på SKURK-tiden (SKURK=Svenska Kyrkans Unga Runt Karlskoga) och de erfarenheter jag bär med mig därifrån. Tjejgänget som var med i ungdomsgruppen i Karlskoga kallade sig "Pink Ladies" och killarna var "RMM"... Real Macho Men! *LOL*

Plötsligt kröp en liten tår fram i ögonvrån när jag fick en känsla av att cirkeln var sluten. Där stod jag, i den lilla lokala ICA-butiken, och handlade till MINA älskade konfirmander och påmindes av de älskade människor som från början fick MIG att inse att det är JUST DETTA som JAG älskar att göra!

"God works in mysteriuos ways".
Jaså? Jag tycker det rätt sjyst klarspråk, jag! :)

Kram på er alla!
//Sara

Bland pukor, verb och uteserveringar

2008-04-21T13:38:00.000-07:00
Söndagen bjöd på en ovanlig upplevelse.
Jag var i By kyrka i Säffle och lyssnade på Säffle oratoriekör som framförde Haydns "Skapelsen" med diverse musiker och operasångare. Nu är ju kanske inte klassisk musik en av mina favoritgenres, men jag må säga att jag var överväldigad efter konserten. Det är en helt annan grej att uppleva det på riktigt, då man ser vilken energi alla musiker och sångare lägger ner på det hela.
Ni kanske undrar varför i hela friden jag går på konsert med en oratoriekör när jag inte ens tycker om klassisk musik? He he, ja det kan ju ni få undra över... ;)

Ikväll har jag återigen haft spanska, och ikväll hände det. Poletten trillade ned! ÄNTLIGEN kan jag böja spanska verb, äntligen kan jag se en logik i språket och äntligen kan jag få upp flera synonymer på samma ord i huvudet när lärarinnan (la profesora) frågar mig något.
Det är sååååå kul, es mucho divertido!
Jag önskar jag kunde ha möjlighet att åka till Spanien redan i sommar så jag får träna min spanska. Hmm... Barcelona med S kanske inte vore så dumt ändå? :D
Tänk er själva när jag klampar in på det lokala caféet (la cafetería) i stadsdelen där jag och S hittat en sjyst vandrarhem.

-Oiga, por favor!
- Un momento. Sí, señorita?
- Una grande cervesa para mí amiga y tomó una grande vaso vino tinto, por favor.

(- Ursäkta!
-Ett ögonblick. Ja, fröken?
- En stor öl till min väninna ch jag tar ett stort glas rödvin, tack.)

Sen sitter vi där i solen och bara njuter av en alldeles eget beställd öl och ett glas vin.... Och har det sådär gött som vänner har i solen och med en eget beställd öl och ett glas vin... :)

Ni har alla varit där, vare sig det är i Alanya, på Mallorca eller på en uteservering i Kalmar.
Nu är våren här, så ut och beställ gott att dricka och sätt er i solen. Dröm om semestern!

Kramar i miljoner!

// Vuestros Sara (er Sara)

Nej nej nej...

2008-04-16T12:57:00.001-07:00
Det är dags igen. Det börjar om på nytt. Precis när den goda nyheten hunnit landa, tagit form och funnit ord för sin utformning kommer det nya bakslaget.
Nästan som på beställning, fast tvärtom. Det där som kommer, men som man aldrig önskat.

Som vanligt börjar det om. Hur kunde jag tro att det skulle få ett slut?

Mamma. Älskade mamma.

Som vanligt börjar det om.

Ett par missade samtal på mobilen som jag inte vill besvara, för jag vet att i den andra änden finns en skärrad pappa som får bära allt när verklighetens fördämningar brister.
En skärrad pappa som försöker samla sig men ger upp när rösten inte håller. Samma pappa som är livskamrat, vårdare, handlare, städare, fixare....

"Hon läggs in i Örebro imorgon."

Även för honom börjar allt om. Gränslös smärta, oräkneliga tårar, sömnlösa nätter i oändlighet.
Hjärtat stannar nästan av orden som ekar i huvudet.

Mamma. Älskade mamma. Min starka, envisa, coola mamma.

Varför måste det börja om? Jag orkar snart inte längre.

Åt helvete med mina triviala problem och tjat om längtan efter familj. Vem kan med gott samvete bry sig om framtiden när det viktigaste som finns håller på att försvinna här och nu?

Mamma. Älskade mamma! Du är mitt allt, mitt liv, mitt här och nu.

Säg att det inte börjar om igen...

Ingenting ska jag någonsin ta för givet igen

2008-04-15T13:24:00.000-07:00

Nej, precis. Varför våga tro på något så gott och underbart som kärleken? Den verkar inte vilja det samma som jag...

Tala till mig
Jag hörde trummorna på stan,
dom sa att du lämnat mig.
Jag hörde vad demonerna sa: det är slut och ingen kan hjälpa dig.
Jag trodde jag sett det mesta,
det här var inte vad jag väntat mig.
Låt mig höra kärlekens tunga säg att du älskar mig
Kärlekens tunga, kärlekens tunga aldrig skall jag glömma dig
Tala till mig
Jag hör alla steg i trappen
men inga går till min dörr.
Nu sitter du som en fjäril i natten
och pratar som vi gjorde förr.

Allt det där om att va på väg nånstans
när man är tillbaks där allt började...

Du vill höra kärlekens tunga säga orden igen
Kärlekens tunga, kärlekens tunga
aldrig skall du glömma mig
Jag älskar dig mer än du nånsin kommer att få veta.
Lycka till med allt men du kommer att få leta.
Jag försöker att gå som en man nerför hjärtats ensamma gata.
Där kärlek och hat går hand i hand,
sitter jag och bara saknar dig.
Nu är allt sagt och gjort och jag kommer aldrig att få tillbaka dig.
Låt mig höra kärlekens tunga säg att du älskar mig
Kärlekens tunga, kärlekens tunga aldrig skall jag glömma dig
Tala till mig....

(Kärlekens tunga, Eldkvarn)

Kan tänkas behöva kramar i miljoner från er!
Eder Sara

Vad är det för dag idag....

2008-04-07T13:29:00.000-07:00
...är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Saras (och Anders) födelsedag, hurra hurra hurraaaaaaaaa....

Japp, jag erkänner! Jag är som ett litet barn på julafton när det kommer till födelsedagen. Helst av allt ska det vara paket och sång med en obligatorisk frukost på sängen, men är man ensamstående och utan föräldrarna i närheten så är det inte genomförbart just nu. Men jag brydde mig inte så mycket över det, jag åt i alla fall frukost hemma, något som verkligen inte tillhör vanligheterna. Så bara genom en sådan enkel sak som att just äta frukost hade jag tidigt i morse redan markerat att denna dag skulle bli något speciellt. Nämligen min dag! :D

Ja, dagen till ära var tyvärr en av de som chefen beordrat oss att jobba på, så det fanns tyvärr ingen möjlighet till att vara ledig. Men det gjorde mig inte så mycket heller, för dagens och morgondagens teambuilding med arbetslaget är ju inte heller något som tillhör vanligheterna. Så dagens tema var "Speciell" och det fortsatte den att vara.

Något annat som inte direkt är jättevanligt i mit liv (för att inte tala om...obefintligt!) är att trevliga karlar får för sig att ta en "liten sväng" med en röd mini-buss för att komma förbi och gratulera en. DETTA hände mig även idag, och precis som ni förstått av inläggets första mening, så blev jag som ett litet barn. Eller ja...snarare som en fjortis, hi hi! *fnissar hysteriskt*
Stor puss på dig N! Du om någon gjorde min dag! <3

Efter tolv timmars intensivt grubblande och olika former av känsloyttringar så fick vi till slut bli entledigade från "kommunikationsutvecklings-Führern", och min kväll var ÄNTLIGEN fri!
Kosan styrde mot "stadens torg" och väl där mötte min älskade vän S upp mig för att ta ett glas rött på Arena Bar. Överraskande nog så tjatade hon på servitrisen att "poppa till" desserten vi skulle dela på eftersom "hon blir gammal idag" (tack för den kängan!! *ha ha*)

Sagt och gjort kom en chokladpannacotta in med ett mindre fyrverkeri a la barnkalas på toppen.
Lyckan var fulländad! Gott vin, god vän och framför allt....chooooklaaaaaaad! :D
Tack S för ditt osvikliga stöd! Jag undrar vad och var jag hade varit utan dig!!! :)

Och så till er alla som hört av sig under dagen via sms, telefonsamtal och typ Facebook:
TACK!!!!

Kram på er alla omtänksamma själar, er tillhör himmelriket!
Från er mycket barnsligt glada 27-åriga Sara

Stärkt

2008-04-04T13:23:00.001-07:00
Ikväll har jag återigen haft mina underbara ungdomar hos mig på jobbet. Jag införde under vårterminen att vi ses en fredagskväll i månaden och lagar mat ihop. Enkelt, kravlöst och öppet.
Och det funkar så himla bra! Idag fick de även prova på en lagtävling efter maten. Även den fungerade super!

I tisdags när vi träffades på vår vanliga tid så fylldes jag av en sån stolthet. Framför mig satt 20 ungdomar som smaskade i sig sina kreationer efter årets (första) upplaga av tårttävling, och jag kunde bara njuta av stunden. Där satt de, de ungdomarna som för ett par år sedan bara var skolexempel i teorin uppe i Sigtuna. Nu finns de på riktigt och inte bara i text i mitt pedagogiska program. Här är verksamheten jag har byggt upp. Här är ungdomarna som jag brinner för. Och förhoppningsvis sitter ungdomarna här för att de känner att jag kan tillföra dem någonting i form av ett skratt eller samtal.
Efter ikväll så kände jag mig ytterligare stärkt i min yrkesprofession som församlingspedagog. Jag tycker själv att jag gör ett bra jobb, och jag tror nog att ungdomarna tycker detsamma.
Ja....
Jag har det oförskämt bra. Riktigt oförskämt bra.

Kramar i miljoner till "mina barn" (ja, jag vet...det är skittöntigt att kalla tonåringarna för det...men de känns ju som mina små barn!!!)
Er tillhör himmelriket!

Eder Sara

Allt har sin tid

2008-04-01T13:03:00.000-07:00
27-årsdagen närmar sig med stormsteg.
Snart är det närmare till 30-årsstrecket än vad det är till 25... Redan då var det en fasa att bli äldre, men nu bär jag ärligt talat en inbördes panik över hur mitt liv har tett sig.
Vad har jag egentligen åstadkommit? Vem har jag egentligen blivit? Vilka prioriteringar har jag gjort respektive inte gjort? Hur har jag gått till väga och varför?

(Nu hade Jan-E på Sigtuna folkhögskola ställt sig upp och sagt att jag ställer de didaktiska frågorna till mitt eget liv...*LOL*)

Efter helgen i Habo där jag såg hur min gamla studiekamrat M levde lycklig med man, barn och hus så drabbades jag av en enorm längtan att bara få ha ett vanligt Svensson-liv.
Och efter gårdagens besök på IKEA med kollegan L och hennes bedårande lille "A-mannen" så är det bara ett faktum som slår mig.
Jag längtar så enormt efter egna barn. Att älska, värna, möta världen med.
Och som ni alla vet så kommer ju inte direkt barn hem på posten efter att man klickat i "Beställ"-rutan på www. stork. se, utan det krävs ju som sagt en person till.
Och denne "någon" längtar jag minst lika mycket efter.
Mannen i mitt liv. Han som jag vill älska, värna, möta världen med.

Men nu sitter jag istället här, så gott som 27 år (gammal?), ensam och med tårfyllda ögon och sörjer ett liv jag just nu bara kan längta efter... Har jag prioriterat fel? Hur har mina val sett ut?
Men den viktigaste frågan av allt: Hade jag varit den jag är idag utan de val jag gjort?

Det finns en tid för allt under solen.
Ångra ingenting, det finns ingen framtid i historien.
Allt har sin tid. Allt har sin tid.
Allt...

Kramar i massor till er alla som finns med mig vid alla livets vägskäl!

Globen, glamour och glädje

2008-03-27T13:24:00.000-07:00
Så då har årets stora höjdpunkter ägt rum:
Först finalen av Melodifestivalen i Globen och sedan mitt älskade påskläger.

Globen bjöd som sagt på både glamour och drag utan dess like. Jag och S satt i och för sig inte så bra till, allra högst upp arenan (dock nära till kiosken!) men vad spelade det för roll när nöjesnivån var på topp! Även om min röst gick till BWO och Linda Bengtzing så grät jag ju i och för sig inte blod heller när Perrelli tog hem segern. Vilken kväll! Med en grön fjäderboa rikare så avslutade vi kvällen på en hotellbar och åkte sedan hem till S's lilla studentlya på Ersta.
Dagen efter gick vi på Patricia och dansade fram till på småtimmarna. Det var ett kärt återseende av den gamla skutan nere vid Slussen, och Babsan var allt där också i egen hög person!

Och nu i påsk var det alltså dags för Eriksson Olivers att åka iväg på sitt elfte påskläger i ordningen (och ja, de har varit på rad också) och det är en kär tradition, som till skillnad från jul ändå kan variera sig in i det oändliga. Årets tappning bjöd både stora tårar likväl som ljudliga skratt i lika stor utsträckning som flamset varierades med filosofiska djupdykningar. I år kunde man prova på att brottas i sumodräkter, bada badtunna, scrapbooka, binda blomsterarrangemang och ge sin kompis massage. Fantastisk!
"LevapunktNU" var temat för årets läger, en motreaktion på diverse institutioners uttalande om att "barn och unga är vår framtid". Och vilka är vår NUTID, då?! Lev nu!
En paroll som inte bara unga bör ställa sig under, förvisso. Varför ska vi alltid vara så långt in i framtiden hela tiden, vad är det för fel med att satsa helhjärtat på det som händer HÄR och NU?
Den tanken slår mig alltid när vi har våra terminsenliga planeringsdagar. "Jaha, och när är höstupptakten med konfirmander och unga då, Sara?"
Höstupptakt? Jag har för tusan knappt hunnit börjat vårterminen!

Nej, vi borde leva lite mer här och nu. Det tar jag med mig från påsklägret.

Till alla mina fans (??) och bloggläsare: Lev livet och...kram på er! :)

Eder Sara

Demokratin lever!

2008-03-05T12:06:00.000-08:00
Nu var det bra längesen jag skrev något om mina fantastiska ungdomar!
De överträffar sig själva hela tiden, och jag är så stolt att få arbeta med så begåvade tonåringar till vardags. Ikväll hade jag årsmöte med ungdomsgruppen, och de föreslog så bra saker till verksamhetsplan, budget och andra aktiviteter. Jag blir alldeles varm i själen! Jag hoppas att de får ut något av dessa möten, och att de får med sig lite styrelseteknik inför framtiden.

Jag måste nog ha världens bästa jobb! Fantastiska kollegor, underbara människor som jag möter i min verksamhet och så otroligt utvecklande för min egen del! Ja, det är bara att hoppas att folk tycker om det jag gör för dem också för det är förbaskat kul.
Känns värdefullt att både arbeta med relationer och livsfrågor. Det är så många bitar som bara faller på plats vissa dagar, och jag tror till 100% att Gud finns och vill både att du och jag ska finnas här på jorden av en anledning. Varje människa har en livsuppgift, hur stor eller liten den än kan tyckas vara.

I svart natt, på svart sten, en svart myra. Gud ser den. - Muslimskt ordspråk

Just nu tror jag att min uppgift är att vara på den plats jag är just nu. Här i Karlstad, på min arbetsplats och med de människor jag möter. Det, mina damer och herrar, är min högsta subjektiva bild av kallelsen! :D

Kramar i miljoner till Er alla, Ni fyller alla en funktion!
Eder Sara

Blickar framåt

2008-03-04T12:15:00.000-08:00
Då har Olivers varit med om sin första teambuilding i sitt liv.
Teambuilding ja... Ett av företagskonsulternas favorit-modeord för oss ute i verkligheten med ett arbetslag som håller på att barka iväg åt okänt mål.
Vi har pratat visioner, uppdrag och fyllt i ett s.k. motiverande värdesystem. Till en början kan jag vara så oerhört skeptisk mot persontest a la Veckorevyn, som ger dig "svaret" på hur du är beroende på om du fyllt i flest A, B eller C i ditt formulär.

Ursäkta mig, men just nu är jag en "önska-sin-granne-en-välbehövlig-tonsillsoperation-för-husfridens-skull"-person. HÅLL KÄFTEN HENRIK-J*VEL!!!!!!!! *bankar i väggen åt den där ovårdade fotbollshuliganen som bor vägg i vägg*

Sådär, åter till bloggandet.

Det är ändå ganska fascinerande hur väl ett sådant persontest stämmer! Vem har egentligen läst min dagbok, är den första frågan jag vill ställa föreläsaren Björn som vi har mött under två dagar. Han har väckt alla former av känslor i mig: Ilska, irritation, glädje, ledsamhet.

Men han får mig ändå att tro att vi har en ljus framtid ihop i arbetslaget. Jag VILL verkligen gå framåt, och med de verktyg vi väl fått under två dagar så hoppas jag vi är på rätt väg.
Även om jag vet det kommer ta tid, så är jag ändå stärkt och hoppfull!

Kramar!

Identitetskris? Knappast!

2008-02-21T14:17:00.000-08:00
Igår var jag köttfärssoppa, kalkonbacon och äggmacka. Idag har jag varit thaigryta, scones och glass. Genom åren har jag varit både pölsa, makaroner, bulgur och quorn.

Allt detta pga Anna Skipper och TV3's "Du är vad du äter". Sämsta programnamnet ever. (Tacka vet jag elektronikkedjan som "är vad de heter", det är ju åtminstone fyndigt.)

Kraschade framför tv:n och såg Babsan förnedras av Annas klappar på magen och kommentarer som att "din magen verkar göra en egen karriär nu". När han dessutom tvingades redogöra rapport för sina toalettbesök och hur hans så att säga "nr 2" ter sig, så fick jag faktiskt nog. Mat- och hälsogprogram i all ära, men det där programmet tar ändå priset!
Hur kan man som seriös dietist/närigsfysiolog allvarligt tro att 8 veckor strikt diet ska gå helt utan svackor? Det blir ju inte bättre av att hälsoexperten ifråga inte ens kan dra på smilbanden utan barar peka på felen, snedstegen och misstagen. Peppande, Anna, peppande!
Lägg till vedervärdiga proteinshakes, torkade alger och grässhotar på det så är det ju för tusan som dömt att misslyckas...

Nä du Anna, dig "skipper" jag rakt av! Tacka vet jag min guru... Fredrik Paúlun!!!! Han är inte bara söt när han ler, han uppmuntrar alla han möter också! :D

Kram på er alla!
Sara den rara, äppelkindad och lycklig ändå

Galen granne

2008-02-21T01:37:00.000-08:00
Jag vet inte om det är ett dolt hämndbegär som fått sitt utlopp ELLER om det faktiskt var någon jätteviktig match i fotboll på TV igår...men faktum är att min granne hördes värre än någonsin igår. Gallskrik, applåder och glädjerop varvades mellan nio och elva på kvällen. Helt sinnessjukt, t o m den jag pratade med i telefon hörde honom!
Då ska det ju tilläggas att det är genom en vägg som JAG hör honom....

Jag trodde att det fanns tider som skulle respekteras för att inte störa sina grannar (typ tyst vid 22 på vardagar och 23 på helger) men det finns det tydligen inte längre enligt en jag känner som är ordförande i en bostadsrättsförening....
Nu heter det faktiskt att man ALDRIG ska störa sina grannar!
Visst, jag ska erkänna att jag kan ha hörts rätt friskt när jag sjöng SingStar med SM runt jul och nyår, men i och med att grannen inte kom in och sa till så kanske han inte upplevde oss som störande? Däremot kom ju grannen under upp och plingade på och frågade om jag tagit ställning till vilken färg som verkar lämplig på återvinningsstationen som ska byggas, vilket skrämde hjärtat upp i halsgropen på mig! Trodde ju han skulle skälla järnet...

Nä, blir jag störd fler gånger så får jag väl knacka på och säga ifrån, hur mycket jag än hatar att bli sedd som gnällig.
Märkligt egentligen hur man kan ta att andra får säga till en hur som helst, men jag själv "mår dåligt" av att dra mina egna gränser? Oavsett om det gäller grannar eller vänner som behandlar en under all värdighet...

Till alla er som vågar stå för den ni är och sätta ner foten när det behövs:
Er tillhör himmelriket!

Abrazo!
Eder Sara

Hóla! Cómo estás?

2008-02-18T13:03:00.000-08:00
I hela tre veckors tid har jag läst spanska, något som jag drömt om så länge. Och jag älskar varje minut av det! Visst, jag är ingen fena på det än så länge, men som en av mina kurskamrater sa ikväll: "Det kommer, det kommer..."

När jag satt i mitt vardagsrum och övade på betoningar så slogs jag av tanken:
Undrar vad grannen tänker egentligen? I och för sig hörs han rätt duktigt in till mig när han kollar på sport. Faktum är att jag undrar ibland om inte jag också gör det, då han gormar så högt att det låter som om han sitter bredvid mig.
Min lärare har lärt oss att alltid slå näven i bordet för att tydliggöra en betoning. "Följ accenten, den bestämmer betoningen! Difícil! Teléfono! Aquí!"
Grannen lär ju då enbart höra "dunk-FI-dunk-lé-dunk-qui"...
Kanske inte är någon fara egentligen, jag kommer nog få behöva stå ut med värre grejer när Olympiska Spelen från Kina drar igång. Bloggen kanske ser ut såhär i två veckors tid:

"Dag 6 kl 03:15: Väcks av GAAAAAAAAAAAAAH då Klüft återigen tar guld i sjukamp"

I övrigt vill jag bara tillägga att jag tycker det är roligt att ni som väl lämnar kommentarer i bloggen skriver ut era namn. En av mina vänner har vid ett par tillfällen råkat ut för rikspuckon som prompt ska skriva något elakt men sen inte våga stå för det. Och till dem säger jag:

Kom igen! Lågstadiet ringde förut och ville ha tillbaka sitt beteende, btw!

Kramar i miljoner till eder rakryggade individer med mogna åsikter!
La pedagogo de parroquia en inglesa Suecia
Sara

Färdig!

2008-02-06T11:29:00.000-08:00
Japp, ni läste rätt. Målningen är numera avklarad!
Jag tog mig en tur till Stuvbutiken förra torsdagen för att inhandla färg och det gick på i dryga slängar 1100 kr. Inte så farligt ändå för att få nymålad hall och kök!

Direkt när du kommer in till mig hädanefter kommer du att mötas av "Kenya mjuk" som omsluter hela din varelse när du tar av dig skorna. Och efter det att du klivit innanför tröskeln till min matlagningshåla hälsas du inte bara välkommen av mig och Mat-Tina, utan möts även av "Giacometti", en ljust grönblå nyans att likställa med Medelhavets vågor. ;)

Härligt, va?

Tyvärr försvann januarilönen lite snabbare än vad jag räknat med. Men vem bryr sig, jag kan fortfarande smaska nudlar månaden ut i mitt EGENHÄNDIGT MÅLADE KÖK!!!!!
*studsar av lycka*

Till råga på detta började även på min spanskakurs i måndags kväll på Medborgarskolan. Kan vara bra att kunna språket lite hjälpligt när jag väl åker till Ecuador i höst. Det ska bli en grym upplevelse att få se en helt ny kontinent. Undrar om man får blodad tand och vill se mer av Sydamerika efter det... Hm....
Ingen svensk församling i typ Nicaragua som behöver en liten församlingspedagog i tre månader, tro? ;)

Kramar i miljoner!
Eder turkosprickiga målare

Teknikens under!

2008-01-17T13:11:00.000-08:00
Ja, det kan man nog säga om dagens övergång till endast mobila telefoner i kyrkan! (Fattade ni, "under" och "teknik"? *LOL*)

Hade besök av Telia idag på jobbet och fick en genomgång av nya Centrexväxeln. Alltså ingen mera fast telefon på kontoret, utan en nätt liten Nokia 6300! Både mitt 054-nummer och mitt alldeles nya mobilnummer kopplas till den. Suveränt! På samma gång som jag kan bli ännu mer nårbar så kan jag också bara stänga av mobilen när jag kommer hem! Aldrig mer ett sms till den privata mobilen från folk som inte fattat att man gått på semester, och förhoppningsvis inga fler föräldrar som ringer hem till mig och sjukanmäler sin barn kl 22:45 kvällen innan ett konfirmandläger (JA det har hänt....)! *studsar av lycka*

Nu ska det bara till att de inte Enirar mig... :S

Kramar i miljoner!

Eder tekniskt uppgraderade församlingspedagog

Välkomnar Bygglov och Äntligen hem till mig...

2008-01-11T14:13:00.000-08:00
Vad tusan ska jag ha för färger i mitt hem?!
Jag står rådvill inför alla olika typer av färger och kulörer och nyanser. Var på Martins Färg igår och fick med mig en rad färgprover och jag vet verkligen knappt var jag ska börja.
Jag vill ha någon "lättsmält" pastell i köket. Och med lättsmält så menar jag inte att det skrika "TURKOS" när man kommer in i köket, utan det ska vara en nyans som är behaglig för ögat att vila på. Finns en mintgrönaktig färg som heter "isglass" som jag fallit lite för. Det roliga är att jag även hittat en ljus nyans till hallen som heter "vaniljglass". Anar jag ett visst tema? :)
Dessutom har jag upptäckt att det finns guldfärg att måla roliga schabloner med också! Det får det nog bli på fondväggen, en liten guldkvist med löv på längs med taket!
Och så blir det orientaliskt tema i sovrummet, troligtvis med en fototapet som fondvägg och med någon ljus medaljongtapet i övrigt. Det är tyvärr mycket snack och lite verkstad, den knappa ekonomin lider efter julklappsbudgeten. Men snart, SNAAAAART!

Allt gott till er därute!
Kramar från Inredar-Sara

God fortsättning!

2008-01-08T13:03:00.000-08:00
Då var 2008 här. Det kunde inte ha anlänt på bättre sätt!
Med goda vänner i min omgivning, god mat och en supertrevlig mingelfest så firades det nya året in i mitt underbara Karlstad. Det var så fantastiskt att få stå på en balkong med 20 andra, omslutas av den kalla januarinatten och bara vila i ögonblicket av att känna att man är på helt rätt plats vid helt rätt tillfälle. Kvällen var min!
Jag är så himla glad för att jag är där jag är och med de förutsättningar jag har i mitt liv. Jag har ett fast jobb jag trivs med, fantastiska vänner som stöttar mig och så nu även en lägenhet som jag älskar!
Hoppas att året bär med sig någon som vill dela allt detta med mig också. Vore trevligt! :)

Idag kände jag att lyckan log emot mig. Jag får ta med mig L till Branäs på sportlovsresan! Det var det första roliga som hände. Nog för att vi har fina skötsamma ungdomar, men fyra dagar ensam på en fjälltopp hade nog sugit musten ur mig... Tack, bossen! *Lycka*

Sen så stegade en mycket kär gammal bekant ung dam in på mitt kontor som jag inte sett på säkert 6-7 år! S, min saknade S! Vi som startade dramagruppen from the very beginning i ren protest mot att slippa göra kycklingar med bunt femåringar i fyra dagar! Plötsligt så stod hon bara där som en liten ängel i min dörröppning på kontoret och sa "Nämen hejsan Sara Eriksson Olivers..." Jag trodde knappt det var sant när jag såg vem det var!
Vi pratade oavbrutet i säkert trekvart och så bestämde vi att vi ska hålla kontakten och ta en fika då och då. Det var verkligen att bara ta vid där vi en gång lämnade.
Återigen... *LYCKA!!!!*

Hoppas att ni andra därute har fått en bra start på 2008. Ställ inte för höga krav på er själva och ha en massa nyårslöften som ni kanske inte orkar leva upp till.
Jag säger som det står efter eftertexterna på "Andra Avenyn":
Glöm dagens bekymmer, imorgon kommer nya! ;)

Lyckönskningar till er alla under 2008!
Kramar i miljoner från eder Sara, ÄNNU en vän rikare!

En nyvunnen vän på 2 bast :)

2007-12-29T08:29:00.000-08:00
Jag måste bara få komma med lite solsken såhär i mörka midvintertiden!
Jag har funnit en ny favoritmänniska i mitt liv, en givmild liten person med ett enormt hjärta och som har det härligaste skrattet i hela vida universum!

Lille A! En helt fantastisk liten kille som muntrar upp när jag sitter och öser galla och bara pratar tråkigheter med hans föräldrar. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna längta så mycket efter ett barn som man inte ens är släkt med, men jag hade fel. A gör mig så grymt glad!

Har haft kollegan med hennes make och son på fika här idag.
Precis när vi slagit oss ner för att dricka kaffe så slänger sig A över punschrullarna och håller upp en framför näsan på mig.
"Skar'ru ha en sån!!!" läspar han frågandes och lägger i samma ögonblick ner kakan på min assiett. Två år och redan så gentlemannamässig, "he had me at hello"!

Tack L och D för att ni är så gulliga jämt mot mig, och tack för att ni har satt en så fin människa som A till världen! Hoppas carpaccion blir bra på nyår!

Kramar i miljoner till er alla solstrålar därute!
Eder Sara

2007-12-19T12:45:00.000-08:00
Hon är grejen, värsta "KOLA-tjejen"! *slickar kastrullen frenetiskt*

Japp, ett steg närmare julkänslan med pepparkakskolan färdig. GRYMT god, dessutom!

Har julhandlat lite idag med kollegan. Stort tack för ditt sällskap idag, L! Alltid lika trevligt!

AAAAA har ju helt glömt att berätta!
Det är klart med biljetter till Melodifestivalsfinalen för min och S's del! Skickade in det vinnande budet igår morse kl 07:21 på Tradera. Har upptäckt att det här med budgivningar var min grej under 2007, faktiskt. Undrar om det kan hålla i sig under nästa år?

Tror inte jag har något mer av värde att tillföra världen. Förutom att 1 kg socker kostar 10 kr på Pekås i Viken. :D

Kram!

Eder socker-Sara

Pölsa

2007-12-18T13:11:00.000-08:00
Japp, det är dagens ord i dubbel bemärkelse.

På julbordet ute på Alsters herrgård så underhöll Björn Starrin och hans svärfar Bengt med en sk "förehållning". I och med Björns uppträdande förekom alltså Pölsa för första gången under dagen. (För er som inte sett "Smala Sussie" så spelar alltså Björn karaktären Pölsa i den)

Efter jobbet var det hem och börja med lite julstök så man får in lite julkänsla någon gång. Det där riktiga julglitterlika myset har inte riktigt infunnit sig ännu, men jag hoppas den kommer i och med att jag åker hem till föräldrarna i Karlskoga. Stora julkramen av mamsen och pappsen gör nog susen!

Mitt ibland glödheta plåtar direkt tagna från ugnen och vetemjöl på alla ställen utom just I bunken, så sa plötsligt magen ifrån och påminde mig om den där nostalgiska stunden jag fick på Pekås dagen innan. Just det ja, en flashback tillbaks till barndomshemmet och det fantastiska arbetarkäk som byggt denna vackra (??) kropp som infunnit sig i samm sekund som jag kommit fram till konserverna.

Pölsa. Riktig Norrlandspölsa på burk, inget annat.

Var det inte korv stroganoff, pyttipanna eller stekt torsk på menyn hemma så var det...Pölsa.

Jag släppte allt jag hade för händer för att ivrigt öppna burken med den gråa sörja som delat oss svenskar i två läger. Antingen hatar du det eller så hatar du det inte lika mycket som de som hatar det. Självklart är jag en av dom som inte går att placera, dvs jag hatar det inte lika mycket som de som inte hatar det lika mycket som de som hatar det.

Jag råstekte min potatis och tillsatte barndomsminnesmassan.

Efteråt var jag nöjd, och inser att det finns en tid för allt. Att vara nostalgisk har sin tid, att leva i nuet har sin tid. Grekisk sallad har sin tid och pölsa har sin.

Men nu är det nog ett tag kvar innan jag äter det igen. Läste nämligen burkens innehållsförteckning efter middagen...

Kramar om er alla miljoner gånger om!

Eder Sara

På plats "på riktigt", då...

2007-12-16T06:15:00.000-08:00
Jag har då aldrig varit med om en så rolig inflyttningsfest! Snittar, bål och SingStar var ett givet koncept med oerhört glada och mysiga gäster! Och så fick jag så fina muggar av SR och ML i inflyttningspresent, tack så jättemycket! Och stort tack till T för whiskeyfudgen. (Tyvärr har det inte varit läge att prova dem än, he he...)
Kvällen avrundades på Koriander en stund, men sen fick undertecknad ragla hemåt i fredagsnatten. Ska tilläggas att jag även tömde bålskålen på slutet...utan glas....*oups*

Återigen har jag fått lida av min dumhet gällande vad som är lämpligt och inte i samband med en plasmagivning. Ni har tidigare läst om min spinningentré två timmar efter en givning, vilket var "sådär" genomtänkt". Det är även lika "sådär" genomtänkt att först lämna bort ca 7 dl av sin kroppsvätska och SEDAN börja hälla i sig en massa alkohol som knappast tillför kroppen nyttigheter. Så på lördagen fick jag bittert betala med att ligga i fosterställning under täcket varvat med att prata i Gustavsbergstelefonen... Under hela dagens lopp fick jag i mig typ ett halvt glas vatten samt fem lättsaltade chips (Tack PH för att du göder mig, hi hi!)
Fast jag har ju aldrig provat på det här med uttorkning innan, så... ;)

Men men, man lever bara en gång. Och jag har lovat mig själv att det är långt tills nästa flytt!

Kramar i miljoner!
Sara den rara

Karriärbyte, månne?

2007-12-05T15:05:00.000-08:00
Idag har jag lekt kantor.
Japp, ni läste rätt! Kan varken sjunga eller spela något instrument, men i en tid av nöd är det alltså MIG församlingens ena musiker vänder sig till för hjälp. H fick bli hemma med sjukt barn och frågade om jag hade lust att ställa upp. Självklart gjorde jag det!

Nja, så mycket för världen var det väl inte jag gjorde. Det var tre körer, två barn- och en ungdomskör, som skulle få lite ledning i övningen inför vårt luciafirande. I och med att jag hört endast hälften av alla låtar så lät jag dem visa vad de gick för istället. Briljant, va?
Dessutom antog jag mig en roll som dirigent istället, vilket kanske passade mig bättre...
Barnen skötte sig exemplariskt, och jag fick också utlopp för lite av min sånglust efter de otaliga timmarna framför SingStar.
Visst, de sjöng ju knappast "Let me entertain you" eller "Kyrie" med Mr Mister.... Men de ÄGDE!! Fantastiska körbarn, ville nästan byta jobb efter idag!

Tack H för denna möjlighet! Bara att ringa en annan gång igen, vet du! ;)

Kramar (och toner) i miljoner!
Er nynnande Sara

Gott nytt "kyrkoår"!

2007-12-02T08:43:00.001-08:00
Jaha, då har advent anlänt återigen.
Firandet började redan inatt med mina ungdomar på självaste tolvslaget, som sig bör när det är ett nyårsfirande. Efter en sagolik trerättersmiddag, SigStarturnering och diverse andra aktiviteter skålade vi in det nya kyrkoåret med lättcider och den obligatoriska nyårsdikten. Nynnandes på tonerna till Ingemar Johanssons "Mysterium" gick vi sedan in för att avrunda kvällen med en andakt.
Det går inte en dag utan att jag bara blir mer och mer stolt över mina fantastiska små änglar. De roddade i stort sett hela kvällen på egen hand, och jag inser att jag har världens underbaraste jobb som får umgås och ta del av dessa ungdomars liv. Det är få förunnat!

Söndagens förmiddag ägnade jag mig åt att vara vanlig, hederlig gudstjänstbesökare. Det är något särskilt med adventsgudstjänst! Julstämningen tredubblades när man fick sjunga med i "Hosianna Davids son" och "Bereden väg för Herran" för glatta livet.
Efter ett par pepparkakor på kyrkkaffet bar det av till stan i ett försök att hitta julklappar... Det slutade med ett par nya vinterskor och en klänning till nyårsafton. Bättre lycka nästa gång. ;)

Vill såhär på slutet bara tillägga att Dufvenkrooks "Amore hjortronglögg" är OK, men slår inte vanlig hederlig rödvinsglögg. (Detta konstaterade både jag och min kollega L i fredags kväll.)

Dessutom är jag j*vligt grym på Robbie Williams "Let me entertain you" i SingStarsammanhang.

Punkt.

Kramar i miljoner!
Eder glöggdoftande julmyserska i adventsdjungeln

Hoppet om framtiden övergav mig ikväll....

2007-11-23T14:11:00.000-08:00

Vad hände egentligen? Det är de enda orden som ekar i mitt huvud.

Vad hände egentligen?

Finns det ingen som helst RÄTTVISA i världen längre? Vad tänker folk med?

Förstår ni inte att det inte finns något kvar att leva för längre. Ni har tagit honom ifrån mig, den enda människa som betydde något har ni slitit ur min famn och ryckt ur mitt liv.

Och jag menar verkligen den enda när jag säger det.

Ni där ute, det är NI som jag menar. Det är NI som ska ta åt er av mitt sorgsna inlägg. Det är NI som ska skämmas för att ni perforerat mitt redan så sargade hjärta ännu en gång.

Varför? Varför?! VARFÖR?! Varför honom? Varför inte någon annan, någon som inte har vare sig värme, hjärta eller talang? Någon annan vars själ inte brinner för konsten?

Daniel. Kapten Daniel Karlsson, den enda värdiga Idol-deltagaren i år.

MIN Idol-Daniel.

Honom är det ni har tagit ifrån mig, mitt ögongodis på fredagskvällen. Oh God, min själ kommer förtvinas utan hans gudomliga scennärvaro inför helgen. Sexigaste mannen världen skådat

Förlåt mig svenska folket, men just nu SUGER detta rike.

DANIEL!!!! Vad är mitt liv utan dig?! Behöver du en axel att gråta mot så hör av dig. ;)

Daniel, kramar i miljoner till dig och endast dig just ikväll!
//Eder Sara

Äntligen!

2007-11-21T13:23:00.000-08:00
Ja du Gert, jag kan inte göra annat än att hålla med dig.
Nu är jag ÄNTLIGEN på plats i min alldeles egna underbara ÄGDA lägenhet. Helt otroligt! Måste först och främst föreviga en stor eloge till mina underbara flytthjälpare: Uffe, Kribba, storebror och kära granntösen S! Ni är verkligen värd er vikt i guld, tro mig!
På 2 timmar och 50 minuter (inklusive en lunchpaus ska tilläggas!) hade vi tömt min gamla lägenhet, kört hela flyttlasset till Viken och sedan tömt flyttbilen. Under tre timmar!!!! Helt fantastiskt!
Nu är det finliret som börjar: Vilken möbel ska stå var, hur fasen ska jag få dit alla taklampor när kontakterna ser ut som de gör etc etc.
Återkommer när kaoset lugnat ned sig. *whiiiiiiiii*

Kramar i miljoner!
Sara, 650 000 kr fattigare men ljusår lyckligare :D

Nu börjar allvaret!

2007-10-30T02:54:00.000-07:00
Japp, nu är det flyttpackning som gäller för hela slanten. Jag har flyttkartonger högt och lågt i lägenheten, och trots att jag packade i FEM kartonger igår med grejer från köket så märks det knappt i skåpen. :-/ Vilken tur att jag har lånat typ tusen kartonger av kollegan O, den tyska konstruktionen till trots. Som tur var hjälpte S mig att vika ihop den, men jag anser ändå att den känns som en osäker låda. Jaja, det märks väl om botten går ur. Har i alla fall lovat mig själv att INTE packa ömtåliga saker i dom kartongerna, utan glas och liknande går ner i mina älskade Shurgards! :D

Men idag är det även en annan speciell dag. Idag är det två år sen jag blev P's ena fadder i Eskilstuna! Världens sötaste lilla kille vars föräldrar är minst lika söta. ;)
Så stort grattis på din dopdag, P! Jag lovar att bli en bättre fadder och ta mitt uppdrag på större allvar i framtiden. Känns som om du kanske har nog med din "kristna fostran" från dina föräldrar (som båda jobbar som församlingspedagoger i Svenska kyrkan, precis som jag!). Men det finns säkert mycket annat fint jag kan lära dig eller ge dig. Jag har ju framfört en rap (alltså den musikaliska varianten och inte något kroppsläte!) till din ära i Visby, det är ju alltid något! :D

Du är helt igenom känd och fullkomligt älskad, P. Innan någon visste om dig kallade Gud dig vid namn!

Kramar i miljoner!
Eder Sara

Trollbunden, mållös, tagen, förälskad...

2007-10-20T15:32:00.000-07:00
Ja, jag kan inte beskriva känslan efter Sofia Karlssons konsert på ett bättre sätt.

Hon trippade in på scenen som en liten porslinsdocka och trollband publiken från första stund. När hon började sjunga kändes det som om alla instrument var överflödiga.
I rummet fanns hon och hennes röst, mer behövdes inte för att kvällen skulle bli fulländad.
Men med sitt specialsydda band av förstklassiga musiker blev kvällen så mycket mer än bara fulländad. Den blev perfekt.

Vi i publiken fick inte bara ta del av låtar av t ex Peps Persson eller Evert Taube, utan vi bjöds även på lite irländsk folkmusik och en, i stundens hetta, alldeles kolossalt underbar bossanova-tolkning av Dan Anderssons "Omkring tiggar'n från Luossa".

Höjdpunkten för min egen del var när "önskestunden" kom, och jag i egen hög person fick skrika ut att jag ville höra Taubes "Balladen om briggen Blue Bird". Lyckan var fullständig!
Sofias version av Mikael Wiehes "Flickan och kråkan" är också något som alltid kommer rulla långt bak i huvudet.

Både bandet och Sofia var i sitt esse under hela kvällen, och deras passion för musiken och glädjen i det de gör smittade av sig på publiken. Vilken scennärvaro och publikkontakt!
Efter två stående ovationer och lika många extranummer (däribland Jussi Björlings Till havs!!!) så var kvällen slut.

Med ett brett leende på läpparna och ett förälskat pirr i magen gick vi hemåt nynnandes på De älskandes vin. Oavsett hur mycket höstvindarna ilade så var vi varma och upplyfta efter tre timmar med en liten ängels närvaro.

När får jag se henne igen?

Kramar i miljoner!

Eder Sara

Rutiner is da shit!

2007-10-17T13:53:00.000-07:00
Äntligen känner jag att livet flyter på rejält. Alltså, jag kan inte klaga på hur mitt liv sett ut innan. Men just nu är det verkligen helt otroligt gött att bara leva!
Jag har börjat få in rutiner i mitt liv, vilket jag har strävat efter en längre tid för att få koll på tillvaron. Det här några av de rutiner jag försöker hålla:

1. Äter havregrynsgröt varje morgon
2. Går upp samma tid varje morgon....förhoppningsvis ska jag orka gå upp kl 7:00 även nu när det är mörkt ute så dags... *håll tummarna*
3. Tränar regelbundet
- Styrketräning måndag och fredag
- Spinning onsdag och torsdag (Ja ni läste rätt, även ett "vanligt pass" jämte baspasset!)
4. Äter sunt
5. Äter mellanmål
6. Är positiv till livet (kanske inte räknas som rutin, men det är något jag tänker på dagligen!)

Ja livet flyter, som sagt. Tyvärr halkar kanske bloggen efter när jag tränar en del, men det får det väl vara värt. SÅÅÅÅ intressant är den nog inte? ;)

Kramar i miljoner!
Eder "Spinning-Sara"

Tänka sig...

2007-10-04T09:54:00.000-07:00
...vad lite utmaningar i tillvaron kan ge en själv som människa egentligen!
Just nu har jag under ett par veckor en praktikant från Sigtuna Folkhögskolas fritidsledarlinje (is da shit för övrigt, då undertecknad också gått där!) Tidigare har jag känt att jag inte varit riktigt redo för just praktikanter i "vuxentappning", eftersom jag inte trott att jag skulle vara en bra handledare. Men nu sa till och med stiftsadjunkten ifrån och tyckte att jag inte kunde tacka nej ännu en gång. Så då gjorde jag inte det, och TUR är väl det!
Min praktikant är verkligen jättegullig på alla sätt och vis, och hon reflekterar över så mycket. Dessutom så gör hon så att jag gör och säger bra saker också. Jag går omkring på jobbet och känner mig smart, det ni! Det har jag nog aldrig gjort, speciellt inte i Trelleborg... Dessutom har jag släppt tanken på att jag inte skulle vara en bra handledare. Jag tror min praktikant får en mycket bra praktikperiod under min handledning med assistans från mina kollegor.
Tänka sig hur det kan bli. Undrar om det är alla vuxenpoängen som gjort mig sådan här?
Kan meddela att 10% nu är betalt på nya lyan, Kanelbullens dag till ära! :D
Nu börjar nedräkningen.

Och tänka sig vad jag går omkring och mår gott över att det går bra för människor omkring mig! Det är så himla tråkigt att det finns så mycket missunnsamhet, var glad för din medmänniska istället! Så till er alla som läser min blogg, lite egoboost för er:

CH, jag är jätteglad för att du ska få åka till Thailand en vecka i jobbet!
LJO, jag hoppas att du har det jätteskönt i Tunisien med din familj.
HL, jag är så glad för din skull att din chef gav efter och kan tänka sig att betala delar av FP-distans för dig. Skam den som ger sig, min lilla fighter!
LH, min älskade gamla granne! Tänka sig att du hittade en fantastisk "fralla", säg bara till om du vill göra dubbelmacka av den! *asg*
HH, min vän och student! Superläcker (som alltid i och för sig) i dina nya extensions!
2maz, 2maz, 2maz... Det finns inte ord ens tror jag för det du utstrålar och ger till dina medmänniskor. Men du är värd din vikt i guld i alla fall!
HO, jag skiter i om röker eller inte, du är i alla fall en toppenmedarbetare som jag blir glad av att se på morgonen. Om jag kunde skulle jag bjuda dig på råbiff VARJE lunch!
LB... Just nu är du som en flytväst för en skeppsbruten Sara i Indiska Oceanen. *loads of love*
ML, hoppas vi ses snart. Du kan feträkna med att du, A och J är supervälkomna på inflyttningsfest!

Och slutligen en stor portion kärlek till mina älskade föräldrar, som äntligen slipper USÖ i veckorna och kan vara hemma. Jag lovar att komma hem snart! Älskar er så himla mycket!

Kramar i miljoner till er alla därute!
//Sara den rara

WOOOOOHOOOOOO!!!

2007-09-25T11:45:00.000-07:00
JAG FICK DEN!!!!! Lägenheten gick till mig! Det är helt otroligt!!!!
Jag kan inte fatta det, jag är helt mållös! Kan inte skriva mer än att jag byter adress 1 december.

Hörs mer imorgon när jag lugnat ner mig.

Kramar i miljoners miljoner!
Eder Sara
numera lägenhetsägare

Imorgon gäller det...

2007-09-24T13:18:00.000-07:00

OK, då har jag gett mig in i den allra första budgivningen någonsin för min del.

I nuläget har jag det högsta budet, men det är en tjej som måste tänka tills imorgon på om hon kan/vill lägga sig över mitt bud. Sen är det ett par som varken sagt bu eller bä, men vi får väl hoppas på att de tycker att lägenheten inte är tillräckligt stor eller något i slutändan. :D

Apropå tänka ja... Jag tror inte jag gjorde det rktigt idag när sms-buden trillade in. Jag var bara så inställd på att jag skulle vara snabb med att lägga mig över hela tiden när jag bjöd. Som tur var hade jag ju lagt en personlig ribba innan det hela startade i morse.

Det började med 595 000, som var utgångspriset. Sara höjde till 605 tkr.
Nästa sms: 620 000. Sara höjde till 630 tkr.
Nästa sms: 640 000. Sara dänglar på med 650 000 och tror hon har satt sista spiken i kistan för sin egen del. Detta var vid lunch.

Smsen tystnar. Sara går till gymet. Sara springer till omklädningsrummet efter passet, men mobilen har legat i dvala hela timmen. Nu är klockan alldeles strax 18:00. Vad händer?! Kan man bli utesluten från en budgivningen eller vad????

Sen ringde mäklaren och berättade ovanstående situation om kvarvarande budgivare.

Och det är där vi är nu. Plågsamt, pirrigt, hoppfullt, förtvivlat, spännande, ovisst, framtidsutsikter... Listan av det emotionella kaoset som just nu råder kan göras lång med de olika känslorna som tampas om att ta överhand.

Men man ska som sagt inte ropa hej innan man fått ett bäcken. (Eller hur var det nu? *ler)

Imorgon vet jag om jag "är med lägenhet". Då vet ni också.

Kramar i miljoner från
Sara "high score på vuxenpoängen" den rara

Typ såhär känns det just nu!

Psst! Roligast just nu: http://www.youtube.com/watch?v=_tXzKpmRrFs
*asgarv*

Ett steg närmare vuxenvärlden

2007-09-20T13:04:00.000-07:00
Jaha, då har jag hunnit med min första lägenhetsvisning och ett första möte med banken som faktiskt inte innefattade kontanter i någon form.

Lägenheten i Viken var helt OK, men jag är inte lika överbegeistrad som jag trodde jag skulle vara. Jag blev lite nedslagen av att det var så mycket par som var och tittade på den. Som om jag skulle ha någon chans mot TVÅ stycken som kan ta lån!
Visst, det klart jag ska testa på att bjuda på lägenheten och se vad jag kan tänkas vara villig att bjuda.... Men jag tänker ju inte krypa ihop i fosterställning och gråta blod om jag INTE skulle få den.

Dagens besök på banken var en annan upplevelse. Så mycket nya termer och information! Kvinnan på SEB var mycket hjälpsam och kom med många bra tips på vad man ska tänka på vid ett lägenhetsköp. Det kändes verkligen att hon ville mitt bästa, och hon förklarade tydligt de olika varianterna på bundna räntor, topplånet på 15% av lånesumman, bottenlån etc etc.
Jag var riktigt upplyft efteråt, tänk att SEB ger mig ett lånelöfte på 700 000 kr! (Jag kunde ha fått låna mer, men det tyckte jag kändes lite orimligt)
Det är ju för tusan nästan 3 årslöner. Jag var lite orolig ett tag att jag inte skulle få låna mer än 150-200 000 kr, med tanke på att H inte kunde låna mer än det. Jag menar, vi är ju ändå jämgamla med snarlik inkomst och relativt liknande levnadsvanor. Men det klart, hon ska i och för sig studera på deltid nu, det kan ju påverka lite.

Ja, på måndag ska troligtvis budgivningen dra igång. Det ska bli spännande men samtidigt är jag lite nervös också. Men tänk, jag har ett lånelöfte! Det måste jag ju få slänga i ansiktet på någon mäklare och imponera lite med, hi hi!

Kramar i miljoner!
Sara "god för trekvartsmiljon" EO

R.I.P Karlbergskyrkan :(

2007-09-17T10:44:00.000-07:00
Helgen har burit med sig både tårar och skratt.
I torsdags eftermiddag åkte jag till Västerås för att hälsa på H. Hon skulle hjälpa mig med att sy min medeltida klänning mot att jag hjälpte till med lite tips på mat och sån't. Vi kallade konceptet "Sy och smaskigt", vilket vi levde upp till mycket bra. Så nu har jag en beige underklänning och en ljus blå/grönaktig överklänning till lajvet på allhelgona. Dessutom har vi ätit såååå mycket god mat! Superkul, tack H för att du är en sån ängel! När gör vi om detta igen? ;)

I söndags kom det dock en tyngre händelse. Min hemkyrka, Karlbergskyrkan, firade sin sista gudstjänst någonsin. I närmare 20 år har jag varit aktiv där som allt från barntimmebarn och konfirmand till minior-juniorledare och praktikant. Så sorgligt! Det var hundratals minnen som bubblade upp, skratt och tårar, människor och upplevelser.... Men på samma gång var det väldigt kul att träffa på gamla vänner från ungdomsgruppen. Hoppas vi kan skärpa oss och lyckas ha någon återträff under roligare omständigheter.

I vanlig ordning var ju jag den enda som var utan barn eller bättre hälft, men jag jobbar ju som sagt på det... ;)

Idag har jag skött mig återigen och varit på gymmet. Lyfte skrot idag, körde nog på rätt bra tror jag. Var så grymt svett efter första maskinerna så det var nästan pinsamt. Men då vet man att man lever i alla fall!

Nu har dessutom nedräkningen till lägenhetsvisningen börjat. På onsdag gäller det. Men jag är rätt medveten om att det kanske inte just blir den lägenheten i Viken som jag eventuellt köper, men det vore ju himla skoj!

Kramar i miljoner!

Eder Sara

Spinning is da shit!

2007-09-12T12:28:00.000-07:00
Förra veckan trodde jag var första och sista gången jag provade på spinning.
Men idag gjorde jag ett nytt försök. Skillnaden från förra veckan var att jag idag använde huvudet under hela dagen. Låt mig förklara.
Vi spelar tillbaka tiden en vecka.

Lunchtid Sara springer ner till ICA för att handla mat. Sara vill gå ner i vikt. Sara väljer sallad, och väljer INTE sallad med fullkornspasta, fy och blä! Kolhydrater är lika med lagrad glykogen är lika med lagrad energi är lika med fettdepå är lika med "allergisk reaktion mot viktuppgång"! *Ja, ni hör ju var det här kommer landa...*
Eftermiddag Sara skulle återigen göra sin samhällsplikt och lämna plasma. (Vilket DU också borde göra!)
Sara är duktig. Sara lämnar myyyycket plasma. Mmmm, bra! :D

Två timmar senare Det anländer en mycket pirrig församlingspedagog till sitt allra första spinningpass på KMTI. Efter att ha ställt in cykeln ordentligt ser pedagogen att i rummet finns 5 st 45-plusare...och så hon själv.
Helt plötsligt övergår nervositeten till övermod, ja jag blev nog en smula kaxig i två sekunder. Ha, de här damerna kan jag allt slå i det här! (Hur nu spinning plötsligt blev en tävling?)

Efter 5 minuters uppvärmning snurrade det till ordentligt i huvudet. Min arma lilla kropp lade sig raklång över styret och påminde mig om att "Hörru du...vätska och energi kanske? Och när du ändå håller på, har du lust att skicka upp lite blod i huvet också?"
Efter den tafatta lunchen, lite vätska samt en halvliter plasma mindre var en svimning i antågande. Jag gick ut på toan och la mig på golvet för att lägga benen i högläge.
Högst pinsamt!

Men skam den som ger sig! Idag tog jag nya tag. Och idag åt jag en rejäl lunch, drack typ 4 liter vatten under dagen samt ett rejält mellanmål. Och jisses vilken skillnad det var!
Nu kunde jag äntligen känna efter att det här, det är ju verkligen min grej!
Spinning is da shit! Hur kul som helst! Med en bra instruktör och eggande musik så kände jag att jag inte vill träna på något annat sätt. Vilken kick! *Tack storebror för råd och inspiration!*

Kvällen avslutades på ett mycket trevligt sätt, trots att jag var på jobbet på min fritid. Det skulle spelas in en musikgudstjänst för radio med "Psalmer i 2000-talet"-musik. Alltså, jag kan inte säga annat än att kvällen var helt magisk! Tack vare Py Bäckman, Christer Nerfont, Tomas Boström, Gunnel Lauritzon, Leif Nahnfeldt, universitetskörerna samt en mängd fantastiska musiker (under ledning av kapellmästare Carl Utbult) så har min kärlek till den nya psalmboken växt ännu mer. Och jag som tyckte den var stark redan innan!

Nu blir det sängen, med ett stooooort leende på läpparna!

Kramar i miljoner!
//Spinning-Sara

Ett steg framåt

2007-09-11T13:45:00.000-07:00
Mina damer och herrar, förändringens vind smekte mitt ansikte igår kväll.
Min älskade vän H berättade att hon är sugen på att köpa lägenhet hemma i Västerås, vilket fick mig att öppna ögonen och kika runt lite på Hemnet.
Och mitt upp i allt copycattande (f'låt H att jag härmas!) så hade jag visst bestämt mig.
JAg ska OCKSÅ (ni minns, världens bästa ord?) köpa lägenhet!
Just nu har jag rätt hög hyra för att bo där jag bor. Jag räknade lite på boendekostnader och lånekalkyler på Hemnets sida, och det visade sig att jag kunde låna nästan 700 000 och ÄNDÅ bo billigare och mer centralt när amorteringar och boendekostnader var betalda.... Nu räknade jag ju i och för sig på en lägenhet med låg månadsavgift. Men ändå!

Och jag som hade ågren för att ens ta studielån och sa till mig själv "nu tar jag inga mer lån förrän det är snack om hus!" BAH! Snickesnack!
Så nu har jag bokat visning på en superfräsch lägenhet nästa onsdag, och dagen därpå ska jag till banken och kolla hur mycket de vill låna ut till mig. Kalkylerna på Hemnet i all ära, men banken kanske har annat ljud i skällan.

Hjälp o hjälp... Håller jag på att bli vuxen på riktigt?

Det var det där med att förlora fotfästet igen, va? ;)

Kramar i miljoner!
//Soon to be fetlåntagare Sara

Ännu doftar kärlek....

2007-09-06T11:50:00.000-07:00
...och hoppet blir till tro!
Mamma är på bättringsvägen, hörni! Proverna visar bättre resultat, hon kan röra högra benet lite mer och de vita blodkropparna verkar stabilisera sig någorlunda. Dessutom är det sista strålningen imorgon av tumören bakom ögat. Äntligen lite medvind i den här långa orons uppförsbacke!

Dessutom har jag skaffat Boxer idag! Tänka sig att jag fick tummen ur relativt tidigt! Stort tack till CN på Expert för ett väldigt förmånligt avtal, du är en stjärna på godhetens himlavalv! :D

Så nu hinner jag inte skriva mer, för jag ska för första gången i mitt liv se CSI Miami...I MITT HEM!!!! WOOHOOOO!!! Undrens tid är ej förbi!

Kramar i miljoner!
Eder Sara
P.S Robert hälsar! Jag kan ta med honom på semestern säger de visst i reklamen, hi hi! D.S

Våga och vinn?

2007-09-05T12:28:00.000-07:00
Ibland tror jag på att bara släppa kontrollen. Helt.
Att tillåta sig själv att förlora fotfästet, våga satsa på allt för stunden och se var det kan ta en.
"Genom död till liv" heter det. Att gå genom det tunga, svåra, hårda, kalla och jobbiga för att ta sig ut på andra sidan i ljuset, värmen och glädjen.
Vi människor behöver bli bättre på att säga ifrån, sätta ner foten och våga erkänna när det är nog. Vi behöver svälja stoltheten och våga uttala våra fel och brister.
Men vi behöver även bli mer ödmjuka, våga säga till vår nästa att denne är helt fantastisk och underbar och framförallt: bli bättre på att säga till vår spegelbild varje morgon att den är fantastisk, den också! Vad kan få ett frö att gro om inte genom att vattna det?

Idag gjorde jag det. Släppte kontakten med marken en liten, liten stund och slog ut vingarna för att se om jag vågade flyga. Gav mig ut på det djupa vattnet och tog det berömda första simtaget.

Än bär inte vingarna helt. Ännu sjunker jag lite när jag famlar med armarna i vattnet.
Men vet ni vad? Jag hör ändå en röst inom mig som säger precis som fisken Dorys i "Finding Nemo":
Just keep swimming, keep on swimming...

Ja, vad skulle det bli av mig om jag inte fortsatte simma? Jag kan ju inte sitta inne och tjura ihop för att livet inte alltid blir som jag tänkt mig, motgångar betyder ibland även utveckling!
Jag är jättestolt över mig själv att jag inte dras ner i djupet totalt, utan vågar simma upp mot ytan igen och ta nya tag! Jag lär mig saker om mig själv dagligen, och det har jag...ja...ER, alla fantastiska människor som jag möter, att tacka för.
JAg har sagt det förut, och jag säger det igen:
ER tillhör himmelriket.

Kramar i miljoner till er alla, mina personliga kompetensutvecklare!
Eder Sara

Åter hemma igen....

2007-09-04T12:46:00.000-07:00
Två dagar i Lund och Malmö med personalen. Sliten, trött men väldigt glad. Har ju fått sett mitt gamla "Möllan" igen! Kul att visa upp mina gamla kvarter för L, och dessutom få träffa A och K! Jätteroligt, de såg ut att må väldigt bra!

Dagen i Lund var lite si sådär. Vi skulle göra studiebesök i Helgeands församling för de har ju ett såååååå fantastiskt sätt att arbeta med gudstjänst och "Figge" är ju sååååå fantastisk...
*Jidder jidder jidder*
Ärligt talat, skriver man en bok som heter "Mod att vara kyrka" så borde man väl ha "modet" att bemöta frågeställningarna tillika besökarna från olika församlingar som reser långväga för att få grepp om deras nu så fantastiska gudstjänstarbete?

Nej, det gick visst inte. En sån grym besvikelse! OK att lille söte "Figge" är en upptagen person som inte föreläser om bokens innehåll mer än på "bortaplan", men i egenskap av kyrkoherde kunde han väl åtminstone kommit in och sagt "Hej"?

Nej, det gick visst inte. Så mycket mod hade han att möta oss som rest 60 mil för att träffa honom. Men nej, inte ens då gick det för sig.
Och allt tjat om att måltiden och kyrkkaffet är så viktigt. Kanske bjudit på en kopp?
Nej, det gick visst inte, för "om vi bjuder alla på kaffe som kommer på besök går vi bankrutt."
Som om vi inte haft utgifter inför resan, vi var ju ålagda att köpa deras förbaskade bok i 17 exemplar till församlingen denna dag till ära! *grrr*

Nä, de där högfärdiga universitetsstadsskadade morrhopporna kan trycka upp sin lavendelfärgade sidobibel i stolgången alternativt på något annat lämpligt ställe där solen inte lyser. *hmpf*
Men misströsta inte, även er tillhör himmelriket!

Det bästa var nog besöket på St Markus vinkällare. Jääädrar vilken buffé! Hetaste restaurangtipset för er som ska neråt inom en snar framtid!
Fisksoppa med saffran is da shit :D

Kramar i miljoner!
En trött och mätt Sara

Utmanar alla som är läskunniga!

2007-08-30T02:28:00.000-07:00
Eller ja, i alla fall alla de som brukar läsa min blogg. (Ni fyra som blivit utmanade med 8 spännande fakta om er själva kan läsa gårdagens inlägg för regler.)

Alla ni som läser detta ska nu få en utmaning man som frisk människa inte kan säga nej till!

Ge blod/plasma. Allvarligt! Har ni inget problem med lågt blodtryck och är vid god vigör så "Gör't" som en av Arvikas (och Sveriges!) mest underbara människor skulle uttryckt det. *Puss till min snela hest som lert mik så pra yttryck, jaah! ;)*

Jag har sett den mängd plasma som går åt vid en av mammas tre veckoenliga aferesbehandlingar. Det jag lämnar vid en tappning var fjortonde dag är en artondel av det hon avverkar på en vecka... Så ni behövs, tro mig!
På blodcentralerna jobbar det fantastisk personal som tar hand om er, ni får fika både innan och efter tappningen om ni vill det plus att ni får en liten ersättning för att ni gör en god gärning.

Ja JAG VET att jag uppmanar er till att sälja er kropp för pengar, men i detta fall är det för den goda sakens skull! ;)
www.geblod.nu

Vid stora olyckor och operationer går det också åt mycket blod, så det är inte bara pga att min mamma är sjuk som det känns angeläget för mig att pålysa att det behövs fler blodgivare. Jag har lämnat själv sedan jag var 18, men det är först nu när jag har sett mamma och hennes behandlingar som väckarklockan har ringt och sagt att det man faktiskt lämnar i tapphallen kommer till nytta.

Å mina älskade föräldrars (och självklart även mina!) vägnar:
Tack på förhand!
Kramar i miljoner
Sara den rara

IKEA!!!!

2007-08-29T13:59:00.000-07:00
Redan när jag slog upp ögonen i morse var mitt Gert Fylking-citat ett faktum. ÄNTLIGEN har IKEA öppnat i Karlstad! Vilken upplevelse!

Det var rätt OK med folk där ändå, öppningsdagen till ära. Lite "löningshelgsträngsel", liksom. Hade befarat att det skulle vara värre. Superroligt! Är mest imponerad av snabbkassan med självscanningen. IKEA Karlstad rockar!

Jag har även idag blivit utmanad av min kompis H på hennes blogg.

Regler: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren åtta nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i kommentarrutorna på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade.

1) Jag är fullt övertygad om att magen är den mest centrala kroppsdelen av alla. Den styr både psyke, muskulatur och känsloliv. Därför är min mage så stor! ;)

2) Jag är barnsligt förtjust i att åka karusell. Det pirrar så skönt i magen, och det är ju som sagt väldigt centralt för mig med magen och dess effekter på mig.

3) Jag älskar Kill Bill-filmerna vilket känns mindre bra med tanke på att det är våldsfilmer i allra högsta grad. Men äh va tusan, GIRL POWER!!!! De slår många i magen, vilket ger mig en enorm tillfredsställelse då jag vet vilken central roll magen har i våra liv. Om man dessutom får chans att klämma åt skurkarna i dess magtrakter så är ju vinsten så gott som klar...

4) Jag har ansvar för delar av vuxenverksamheten i mitt arbete men det skrämmer mig jättemycket. Vet egentligen inte varför, men min magkänsla säger mig att något med det inte stämmer....

5) Jag har vid tio års ålder cyklat på en tant och orsakat en skada som sedan dess följt mig. Uttänjt ledband i vänster knä.... Usch, får ont i magen bara av att tänka på det!

6) I mellanstadiet råkade jag mordhota en lärare utan att ens tänka på att jag gjorde det. Ganska stört, och i den åldern rätt så magstarkt, inte sant?

7) Den kroppsdel jag är mest nöjd med hos mig själv, förutom min fibertrimmade mage, är min rumpa. Den är så snygg i jeans. Ni snackar om att Dolly Parton har sjysta bomber, men den rumpan i rätt brallor är banne mig i så fall massförstörelsevapen! ;)

8) Om jag någon gång i mitt liv fick möjligheten att ändra mitt yrkesval så skulle jag bli dietist alternativt öppna ett eget café. Jag har kommit på att jag är ju minst lika angelägen om andras magar, och då är det viktigt att veta vad folk ska stoppa i sin lilla mage för att må bra!

Sådär ja. Då vet ni lite mer om "petit moi".

Nu kanske inte jag kan leva upp till det här med att utmana åtta andra jag vet som bloggar, men jag kan åtminstone utmana fyra!

1) L
2) H
3) EW
4) 2maz

Mu ha ha ha! You've been challenged!

Kramar i miljoner!

GI Jane is back in town!

2007-08-21T12:20:00.000-07:00
Nej, absolut ingen hemsk militärfilm med Demi Moore. Men däremot ska jag nu på allvar ta tag i mitt liv...igen...
Har plockat fram Paulúns bok samt "Klaras GI-mat" och har ögnat igenom recepten. Det verkar kunna bli bra det här!

Och till råga på allt detta så var jag på gymmet idag och tog ut mig nåt så kopiöst. MEn det var ju så skönt på samma gång! Efteråt blev det bastu, even better!

Men det roligaste som hänt idag är nog att VF ringde och vill komma hem till mig på fredag och göra hemma-hos-repotage! Både NWT och VF har nu sökt mig för att jag deltar i tävlingen "Årets Hemmakock 2007" på www.tasteline.se . Och nu vill de alltså komma hem till mig och bad mig att ha lagat maten jag tävlar med. Känns lite lustigt, LILLA JAG ska få ett repotage! Men på samma gång är jag lite orolig över att det ska bli "platt fall" om jag inte går vidare till delfinalen. Men å andra sidan.... Vad stolt jag blev, hi hi!

Jag har ju inte bloggat på ett par dagar så jag antar att jag får ta en resumé av gårdagen också.

För ett par veckor sedan skrev jag ju om att jag sprungit in i XX:et M hos frisören. Igår mötte jag exet H när jag cyklade hem från plasmagivningen (något DU också borde överväga att börja med!!!)
Det var första gången jag såg honom sedan han drog ner gilijotinen, pissade mig i ansiktet och perforerade mitt hjärta med en högaffel strax före Valborg... Oj, nej alltså...jag är verkligen inte alls bitter, lovar....*NOT*
"Nej Sara alltså, jag har bestämt mig. Jag är ingen relationsmänniska." Idiot!
Mina 15-åriga konfirmander säger till och med att hela livet består av relationer, hur kommer det sig att en 30-årig karl inte kan fatta det? JA JUST JA! Han är ju svagpresterad, glömde bort!

Men ändå så reagerade som jag gjorde och darrade som ett asplöv och bara kände i hela mitt väsen att jag bara ville ha honom tillbaka (fast jag vet ju innerst inne att det aldrig skulle funka.)Vi kallpratade litegrann om sådant vi visste vi skulle göra på semestern. Alla resor, bröllop, fester, vänner... Det jag saknar mest med H var hans fantastiska vänner, varenda en var helt underbar. Synd bara att man går miste om alla dom bara för att H är ett stort miffo som bara lämnar mig utan att ens kommunicera med mig. HALLÅÅÅÅÅÅ sen när är det svårt att prata?!
Ja just ja, glömde återigen att han är svagpresterad. Och ateist, det säger en del. Empatiskt befriad och känslomässigt genomfryst utan möjlighet till upptining...

Men jag är verkligen inte bitter, jag lovar....

Kramar i miljoner till er som vågar prata om era känslor, er tillhör himmelriket!
Puss från er Sara

Urk...

2007-08-18T08:35:00.000-07:00
Nu är det slut på sommarsemester för det här året. Attans att tiden ska gå så fort! Känns knappt som om jag hunnit vara ledig. Fast å andra sidan, jag har flängt fram och tillbaka land och rike runt i år.
Kom hem nu senast från Gotland och medeltidsveckan, och jag måste säga att det var något av det bästa jag har gjort i hela mitt liv! Så nu har Eriksson Olivers svalt den sista av stoltheten gentemot Västerås-stiftarna i Sigtuna, de lajvande Camelotarna på Finnåker och de fullvuxna karlarna som springer runt med yxa och svärd och kallar sig för "Sir" och "Kung Erik":
Jag SKA på lajv, så är det bara! Fantastisk atmosfär i Visby, det var hjärtslitande att behöva lämna ön överhuvudtaget!
Jag fann mig själv med att leta efter mönster på medeltida klänningar igår. Det vore något det, att sy en egen klänning a la 1300-tal!

Apropå klänningar från medeltiden så såg jag något ganska roligt på marknaden i Visby. En klädförsäljare hade en hel garderob av klänningar i olika färger och former, och när jag som bäst stod o tittade bland dem kom en lapp fram där det stod "REA utgående modeller".
Sen NÄR är klänningar a la medeltidsmodell INTE en modell som utgått?! Jag skrattade gott åt det i alla fall. Mer bilder och utförligare info om dessa fantastiska dagar på Gotland kommer inom kort!

Och för er som undrat om min lilla mamma så är det tyvärr lite allvarligare än förra gången. Men hon ligger i Örebro på stooooora sjukhuset hos de måååånga sköterskorna och duuuuuktiga läkarna. Men det är jättejobbigt ändå att hon ska få behöva gå igenom det här igen. Önskar jag kunde ta hennes smärta, hon förtjänar den verkligen inte. Så hårt att se henne lida.
Men som sagt, bara hon inte tas ifrån mig, för då ramlar jag ihop i en hög och slutar andas.

Och lilla papsen, min lilla pappa! Jag var hemma hos honom i veckan och fixade lite mat åt honom. Han blev så glad så. Vi delade en flaska vitt vin och grillade lax. Skönt att han får prata av sig lite också och säga vd han tänker om framtiden.

Men nog med dystert nu. Alla vet ju att mamsen är en Eriksson, och vårt krut blir inte vått i första taget. Än smäller det om henne, Ståldamen från Kvistbro! ;)

Nä, nu borde jag hoppa in i duschen!

Kramar i miljoner!
Er Sara

Världen rämnar igen...

2007-08-03T05:33:00.000-07:00
Telefonen ringer. Det är brorsan.
Han ringer ALDRIG annars. ALDRIG, inga bröder ringer mig förutom när...

"Har farsan ringt dig än?" är det enda jag hör.
F*n, f*n, f*n, jag skulle aldrig ha svarat. Jag visste det, jag VISSTE det!
"Morsan hade tydligen ramlat ihop och fick åka ambulans..."

Helt plötsligt står man ute i kylan igen. Hjärtat bankar mer än någonsin, benen domnar, alla ljud blir till brus och ögonblickligen förvandlas framtiden till ett gigantiskt svart hål av ovisshet.
Nu börjar det igen, resan som tog sin början för snart två år sen.
Leukemin, blodet, afereserna till förbannelse, pappas oro, mammas lidande, syskonens funderingar, mardrömmarna, pendlandet mellan hopp och förtvivlan och mellan hem och sjukhus.
Ta inte henne ifrån mig, ta inte min älskade mamma ifrån mig! Ta vad som behövs av mig för att hålla henne kvar! Ta mitt blod, ta mina njurar, ta min benmärg. Ta vad ni vill men ta för Guds skull inte min mamma!

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå när du inte ser på
och genomskinlig grå blir jag
utan dina andetag...

Det handlar om att "gå vidare"

2007-07-31T10:32:00.000-07:00
Mina damer och herrar, Sara EO har numera gjort det. Hon har slagit slag i saken och faktiskt förvandlat ord till handling.

Jag har anmält mig nu till tasteline.com's tävling "Årets Hemmakock 2007"!

Eftermiddagen gick åt till att handla och testlaga menyn som jag har klurat på ett tag.

Scenariot är att man glömt bort att man bjudit vänner på middag, och får 45 minuter på sig att tillaga en s.k. "festmåltid" med de varor som räknas upp på hemsidan. Och har man med sig i ryggen att "ingen fest utan trerätters", ja, då får man grubbla en stund också.

Nu har jag grubblat sen den första dagen tävlingen utannonserades, och idag är det självklart SISTA ANMÄLNINGSDAG. Bra Sara, framförhållning nej vaddå? *ler*

Middagen slutade med följande meny.

Förrätt: Sparris med timjan- och pepparrotsyoghurt

Varmrätt: Parmesanbräserad kycklingfilé med tomat-och basilikapasta (vegetariskt alt. typ samma fast med quornbitar!)

Dessert: Hallongulasch med vanilj-och kardemummayoghurt

Och såhär såg det ut!

Nu får samtliga hålla tummarna för mig, aight? Kommer med mer besked om jag går vidare eller ej. Det är över 200 bidrag inskickade, så risken kanske inte är gigantisk. Men vi håller huvudet högt och tummarna hårt! Och sådana där hemska människor som jag knäpper även händerna i bön och gör det stolt! *aaaaah rädda sig den som kan för den kristna bruttan!!*
Idag var jag o klippte mig också. Blev riktigt nöjd måste jag säga. Det enda som liksom inte kan hända, hände ju såklart mig.
När jag satt mig i stolen stövlade exet M in och skulle visst klippa sig exakt sama tid som jag! Alltså, vilken verklighet händer det i?! Ja just ja, i MIN surrealistiska värld... Det var så ovärdigt att han inte ens hälsade på mig, tittade knappt åt mitt håll.
Jag började må lite dåligt, tankarna snurrade och min frisörs ord tycktes gå mig helt förbi. Jag satt och "mm:ade" på lämpliga ställen, men höjdpunkten var ändå när vi skulle få håret tvättat i samma handfat. Då stegrade pulsen något enormt! Men jag försökte lugna mig hela tiden med att intala mig själv att "det här är killen som faktiskt fick dig att betvivla att du kunde knyta dina skor...." Då sjönk pulsen igen och jag återgick till relativt normalt sinnestillstånd. Och givetvis var M bara TVUNGEN att berätta för sin frisör att han var på väg att flytta till Halmstad, och att hans TJEJ hade fått ett tingsnotariejobb i Göteborg och bla bla bla... Så bra. Jättefint, verkligen. Då är väl hans föräldrar glada också, som slipper en som "bara" pluggat på folkhögskola. Äntligen en akademiker-flickvän, åh va bra! Jamen va fint. Dra bara. Då blir jag lite lyckligare, faktiskt. Då slipper jag vara rädd för att springa på dig på stan och känna mig värdelös. Vilket jag absolut inte är. Allt annat än värdelös. Så det så!
Som tur var fick ju jag också möjlighet att säga ett och annat om mitt liv till min frisör. Och jag mådde så bra av att få göra det, visa att jag har en tillvaro och ett socialt sammanhang även utan honom. Jag KAN knyta skorna själv, jag KAN betala mina räkningar på egen hand, jag KAN åka till Florens och Västervik och Gotland! YES!!!!
På ett sätt känns som om jag fick bevisat för mig själv att jag nu kan gå vidare. Åh Gud vad skönt!
Och så har jag träffat L med lille A-mannen idag också. Det var så himla gött! Först fika och sen lunch. Ja hon är bra o ha min älskade L! Hon lyssnar och ger bra råd. Bästa bruden, liksom! :D
Kramar i miljoner till er alla där ute, ni är också bäst! Er tillhör himmelriket!
Ni går alla vidare i mitt hjärta!!!!

Landvetter-Paris-Florens och så Florens-Paris-Landvetter! :D

2007-07-26T11:37:00.000-07:00

Ja, då var man på plats i vackra Värmland igen, en reseerfarenhet rikare.

Florens är en stad som har mycket att erbjuda. Det är snudd på att man blir yr av alla sevärdheter som erbjuds, men man måste verkligen välja några vissa saker som man vill se för allt är en omöjlighet att uppleva.

Jag har besökt Uffitzierna, världens äldsta konstmuseum. Där finns verk av både Da Vinci, Michaelangelo och Botticellis "Venus födelse" och "Våren". Storslaget att se så berömda verk på riktigt!

Som konstrast till all italiensk romantisk konst så var jag på "The serial killer museum" en dag. Lite otäckt, men grymt intressant! Charles Manson, Ted Bundy och Albert Fish är väl grabbar man inte gärna skulle möta själv i en mörk gränd, om man säger så.... Förutom att man fick reda på fakta om hur seriemördare blir just seriemördare så fick man en liten kriminologisk information också. CSI knowledge, typ! :)

En resa till en vingård i Toscana kändes också smått obligatoriskt. Hittar ni något vin på hyllorna på Gröna Butiken med namnet "Trebbio" från Chianti i Toscana så kan ni imponeras och tänka "OOooo där har ju Sara varit!" ;) Det ingick vinprovning och rundtur på slottet. När jag klev av bussen igen utanför hotellet gick kartongen jag bar mina flaskor i sönder! En vinflaska och en flaska olivolja fattigare, var jag ändå tacksam för att jag fick behålla den dyrare vinflaskan hel. Den kommer avnjutas vid ett mycket särskilt tillfälle, var så säkra!

En del shopping har det blivit också, och matnörd/matturist som jag är, så blev det en del ätbart inköpt: Pasta, färsk gnocchi, riktig italiensk pesto, risotto, salami, olivolja och cantuccini (kex). Sen hittade jag en tunika på klädrea (Tack gode Gud för det!) och en berlock.

Men det som lever med mig mest av alla upplevelser från Florens är nog en stor man som en gång för länge sedan besegrade en ännu större man med bara en slunga och en sten.
Jag talar om David.
Michaelangelos Davidsstatyn på Galleria d'ella Accademia, ett museum som är byggt efter statyns storlek. Och den är allt annat än liten... 5, 14 m hög, närmare bestämt.

När jag kom in i samma rum som statyn slutade allt annat plötsligt att existera. All eventuell uppmärksamhet som kunde läggas på annat, riktades mot den gigantiska marmorvarelsen. Jag slutade nästan att andas. Tiden tycktes stanna och allt sorl av människoröster tystnade.

Vilket verk! Ögonblicksbilder av Michaelangelo med en hacka och ett marmorblock passerade framför mig. Med David på näthinnan så förstår man att det tog tre år att färdigställa statyn.
Varenda detalj på hans kropp är genialisk och så till den milda grad verklig! Knäna, bröstet, näsroten, ögonen.... Till och med genitalierna! Inte för att jag tittade på det så mycket...inte alls...host host!

Det är många intryck som ska smältas efter denna resa, och därför är det också väldigt skönt att få komma hem och bearbeta allt man varit med om.
Och jag har även konstaterat att italienare INTE äter pasta med sked och gaffel samt att den italienska pizzan inte är så värst speciell om man jämför med typ Ciao Ciao eller Vedugnens pizzor!

Ta nu del av det toscanska landskapet!

Underbara älskade

2007-07-16T14:56:00.001-07:00
Jag talar så klart om Sofia Karlsson, denna fantastiska vissångerska!

Har spenderat ett par underbara dagar i Västervik i många goda vänners lag, en hel del rödvin har det druckits och bra musik har det spisats.

Torsdagkvällen var det räkkryss, fredagen var det stadsparken och Harry´s (uttalas Haouys på Västerviksmål!) som gällde och på lördagen fick jag äntligen se henne....
Den blonda lilla änlgalika varelsen som tolkar Dan Andersson, Taube och Mikael Wiehe på ett sätt som får varenda hårstrå att resa sig över hela kroppen.

Sofia Karlsson... *suckar lyckligt vid blotta tanken på henne*

Jag började gråta när hon entrade scenen, jag grät när hon sjöng "Flickan och kråkan" och jag storbölade när jag insåg att hon var tvungen att sluta spela för kvällen efter enbart fem, sex låtar. Men vilken upplevelse! LÄTT att jag ska se henne igen, och det snart!

Imorgon bär det av till Göteborg för att sova en natt där innan det bär av till Florens. Jag har börjat få lite resfeber. Jag roar mig med att försöka överlista mitt packande... Vad kan jag lägga ur? Klarar jag mig verkligen en hel vecka utan plattången?! Hm... Jag vill inte att samma sak som hände vid hemresan från Tunisen ska ske igen, nämligen att jag har ett par kilo för mycket med i väskan... Reseledaren hade hotat med att de vid incheckningen kunde ta ut "straffavgifter" för för tunga väskor.
När min väska vägde ett par kilo för mycket frågade jag blygt om de tog emot Visakort. Som tur var fick jag inte reprimand på mitt urusla packande den gången... ;)

Vi höres efter Italien!
Arreviderci!

Kramar i miljoner från eder visälskade sockertopp

Men det här med GI, då?

2007-07-09T11:18:00.000-07:00
Så var då första semesterdagen här. Och hur inledde jag den?
Just precis, med ett besök på jobbet! Världens sämsta semesterfirare, inte sant?

Fast jag har mig själv att skylla. Jag lånade kyrk-cykeln igår, och lämnade inte tillbaka den som jag skulle gjort igår kväll. Dessutom var det bara skönt att få en extra chans att önska mina älskade arbetskamrater glad sommar...IGEN! *hi hi*

Efter det tog jag mig en tur till stan och köpte en ny kokbok, vilket är inte heeeelt ovanligt för en matlagningsälskande tjej som jag!

"GI från grunden".
Recept och en inblick i vad glykemisk index egentligen handlar om. Jag blev faktiskt lite fascinerad, och har varit fundersam under en tid på om det skulle kunna vara något för mig. Mitt i funderandet så hade jag visst bestämt mig för att prova! Och redan nu kan jag berätta i en fantastisk metafor vad GI är: GI är som en hastighetsmätning i trafiken. Ju lägre fart, desto bättre! Ju längre tid ett livsmedel får på sig att brytas ned, desto bättre! Bra, va?

Jag har vid ett par tillfällen lyckats gå ner i vikt tack vare pointsräkning enligt Viktväktarna, och verklgien varit jättenöjd med det... Men kommer jag väl ifrån det, så vet jag att kilona kommer tillbaka! Och vem har sagt att det inte är värt att prova nya saker?

Så...farväl hög-kalori-livsmedlen på ett tag. Farväl...snyft...POTATIS!!! *skriker ut min ångest*
Goddag bulgur och sjukt mycket mera kött! :D

"Du ska inga andra gudar hava jämte mig" säger första budordet...
Räknas Fredrik Paulún dit???

Kramar i miljoner!
//Sara

Mina små älsklingar!

2007-07-08T14:11:00.000-07:00
Ja, idag var det Dagen D. Mina kära sommarkonfirmander är numera inte konfirmander längre!
De har varit helt fantastiska, idag också! Och så fina de var i sina vita kåpor! Jag kommer sakna dom så oerhört mycket. Hoppas de får en fin sommar även efter att vår tid tillsammans är över.
Eller ja, heeelt över är det ju inte. Jag hoppas att de flesta kommer titta in nån gång då och då på ungdomsgruppen. *Ingen press, men... Ni måste! ;)*

Och efter att gudstjänsten var över så tog jag med mig B-boy, C och V till Café Hollywood och åt lunch som tack för denna sommar. Mmm, kött och bearnaise! Å, va kvinnlig man INTE känner sig efter att ha käkat det... ;)

Tjockissås! :D

När jag kom hem däckade jag totalt i soffan i två timmar. Fick lite dåligt med sömn inatt då min bror ringde vid femsnåret och skrämde skiten ur mig! ICKE göra det misstaget igen, A!!!! *morr*

Men nu då? Ja vad väntar nu? Hmm...det var ju något jag tänkte på...Vad var det nu igen?
Ja just ja: 1008 timmars sammanhängande ledighet från jobbet. M a o:

6 VECKORS SEMESTER!!!!!! WOOOOOHOOOOO!!!! *studsar av lycka!*

Kramar i miljoner!
Eder semesterfirare i seperationsångestens villervalla

Det är ju över snart!

2007-07-05T12:12:00.001-07:00
Ja, sommarkonfirmandernas konfirmation närmar sig med stormsteg! På söndag är det dags. Jag kan inte förneka att det varit hektiskt och mycket att göra de senaste veckorna, men det är så värdefulla veckor jag haft! Vilken grupp, de är verkligen helt underbara! Varenda en!
Vi hade deras familjefest med redovisning idag, och precis som med allt annat så skötte de sig exemplariskt. Jag har i och för sig inte tvivlat en sekund på att den här gruppen skulle bli bra. Redan vid andra träffen runt jul kände jag att flera av de blivande sommarkonfirmanderna var rikiga pärlor. Och tänk, det stämde!

På söndag är det konfirmation. Hjälp, vad jag kommer böla!
Älskar er alla 18!

Kramar i miljoner!
//Sara

Muchos mumso!

2007-07-03T13:42:00.000-07:00
Ett hett tips på något riktigt gott:
Tapas Grande från Ridderheims. Sagolika delikatesser! Prova, prova, prova!

Men ett hett sidotips till det är...
Delta inte i någon hångeltävling efteråt. Ät persilja! :D

Kramar (och marinerade vitlöksklyftor) i miljoner!
Eder breasolasmaskande gourmand i cyberskafferiet

Mer kryptiskt inlägg för ni leta efter!

2007-07-01T12:12:00.000-07:00

Kejsaren av Kina tycker inte om te, sägs det.
Men det håller jag inte med om. Jag gillar te. Te från halv fyra till kvart i nio, till och med.

Te, väldigt mångsidigt och vänligt. Te naturellt. Glatt te. Randigt te. Uppmuntrande te.

Te har många fördelar.

Ja, te kan bli riktigt bra. Te gör så att det pirrar lite i magen. Te kan man titta på film med.

Mitt liv har blivit lite annorlunda nu när jag har provat te.

Vad jag vet så kanske inte te i sin tur gillar kejsaren av Kina, men kejsaren av Japan kan stå lite högre i kurs. Och snel hest, såklart, men vem älskar inte honom?

Hi hi. Älskar när bara jag förstår. Hi hi. *LOL*

Kramar i miljoner!

AJ!

2007-06-25T12:53:00.000-07:00
Idag gjorde jag det äntligen.
Jag har hämtat hem min älskade cykel från Norrstrandskyrkan!
Där har hon fått utstå regn och rusk i mer än en månads tid, bara för att jag satt på bakhjulet lite snett...
Ibland har jag bara känt att jag ska låta den stå kvar och hoppas på att en "vänlig själ" kan förbarma sig över den och göra den till sin. Men det slog mig häromdagen att jag har haft henne sedan den 7 juli 1994... 13 år...det är HALVA mitt liv! En sådan livskamrat kan man ju inte bara göra sig av med hur som helst!
Nej, istället ska jag nog fixa till henne lite mer. En cykelkorg, pakethållare och nya handtag, sen är hon som ny!
Ja just ja, så ska jag ju självklart sätta tillbaka bakhjulet rätt också. :D

Det tog mig två timmar att gå tur och retur från Romstad till Norrstrandskyrkan. (Enligt Eniro.se så är det 12 km!) Fick skavsår under fotsulorna, men det var det värt för att få hem min älskling!
Eller som Patrick Swayze hade sagt:
"Nobody put's baby in a corner." //Dirty Dancing

Höres!
Kramar i miljoner!